Klockan är nu kväll och jag har påbörjat mitt hästpass: 17.00-03.00. Får se vilken tid jag tappar nacken.

Jag beskrev tidigare om de två självutnämnda galenpannorna. Här kommer panna nummer två:

 

Vi har upplevt en sinnessjuk morgon, på gränsen till kaotisk. Jag satt under förmiddagen hemma och inväntade Fredrik, som har var på sjukhuset och limmade skallen under morgonkvisten. Slapp sy som tur var. Vilda drömmar kan vara farliga, om man har ett skrivbordshörn att vända sig till. Uppspräckt tinning och blod i hela sovrummet, så hittade de honom. Lätt avsvimmad. Bröderna fick hjälpa till och vips, nu är han hel igen. St:James, vi är alla stammisar där.

 

Det återstår blodsanering, försäkringsbestyr, introduktion i hur man duschar utan att bli blöt, samt skola steg 1 i hur man sover lugnt och sansat.

 

Man kan väl kalla kollektivets galenpannor för aningen olika. Bronsad kind mot inbandagerad huvud. Men virriga verkar vi båda vara!

Det har vart en hektisk fredagsmorgon idag, näst intill kaotisk och jag kommer att återkomma om varför i ett senare inlägg. Vi är två självutnämnda galenpannor i kollektivet. Jag och Fredrik. Det första inlägget tillägnas mig.

 

Nu ni!
Hemkomna inatt från den första house-spelningen någonsin för oss båda. Ska enligt uppgift vart ca 8'000 pers på den stora åkern. Vi hade så fint kallade VIP-biljetter och per biljett ingick en 70s absolut vodka. Kom igen? En ganska smutsig tillställning på sina håll men både jag och Tomas höll oss nyktra. Flaska bortskänkt. Tillbaka till dunkadunka. Man kan tro att det ska låta lika mest hela tiden men icke! Han var grym! Tomas har under ett år ställt den logiska frågan; hur kan man bli känd av att spela någon annans musik? Cissi, kommer du ihåg?

Igår sa han; jag förstår grejen! Det här är grymt, han är ju sjukt bra!

Och det var han!

 

Ikväll.

Den lilla stockholmaren, född 89, stor som en gigant när det kommer till House-musik. Varken min eller Tomas musikstil men bra fart på fälten i Gianpula, det kommer det att vara.

Du har hamnat rätt, var så lugn. Det är bara jag som förnyat och fräshat upp denna webplats något. Lite färg och några timmars fixande så hamnade vi till slut här. Färg! Uppdatera sidan så händer det mer.

 

Nu ska jag springa till Tomas jobb med en filt, ett par badbyxor och två mackor. Vi ska äta middag till solnedgången på klipporna. Kanske lite vin. Au revoir!

 

I lördags tog vi en tidig taxi till södra öns klippavsatser. Hyrbilarna var alla uthyrda och därav första långresan i taxibuss. Nästan lika billigt men inte alls lika roligt som att köra själv. Dock hade vi under fredagen en gemensam middag ute i svängen, jag, Tomas och Erik. Drinkarna var långa till glaset och goda efter maten, så det kanske var bra att vi bokat taxi ändå. Vi var lite baktunga på morgonkvisten.

 

Vi var på samma ställe som sist vi for ut, klipporna bortanför St Peter's pool. Luftigt och rymligt, skuggat och fint. Ett nytt favoritställe!

 

Med på äventyret var alla grabbar i kretsen: Tomas, Erik, Fredrik, Johan och nyanlände Erik W. En god vän till Tomas från Umeå som vet hur man greppar bollar med nävarna, en fotbollsmålvakt från Ersboda alltså.

 

 

Efter solning och bad begav jag mig till Candynavia med Tomas, för att inhandla lite svenskt till skafferiet. Det hela resuterade (till Tomas fasa) i fiskbullar, fiskgratäng, köttbullar och nyponsoppa. Och lite lösgodis såklart. När han äter nästa blodpudding, tar jag mig en fiskbulle.

 

Nu ska vi titta på när Bolt krossar 100-metersfinalen. Kan bli OS höjdpunkt.

 

Tack Bella, för den goda toppingen. Kantareller till vår chèvresallad var ju en hit!

 

Fredrik konfronterar mig och Tomas med "Är ni medvetna om att det bor en råtta här?".
Ja, det har vi väl vart medvetna om. Han förklarar hur han likt Alan i Hangover får höra och se rått(jäveln) i badkaret undertiden han likt Alan, uträttar sina behov ståendes. Skadorna blev lindriga men förvåningen desto större. "Vad i..."

Vi har idag ingen råtta längre. Fyra mot en och Poco Loco fick transporteras tillbaka till sitt ursprung.

 

Vi har betat av ett kollektivt möte, ett befogat tilltaget sådant med tanke på allas oplanerade framtider. Jag och Tomas kommer med största sannolikhet bege oss vidare under September månad. Det är dags för oss att bo själva ett tag. Fram kom även att Leidy planerat att flytta ut, typ nu. Kan vara bra att veta även det. Fredrik blir kvar ett år till och även så Erik. Vårt kära kollektivliv kanske är över inom kort och vi ska in i bostadsdjungeln igen. Att leta den perfekta lägenheten tar inte bara tid, det är kul också! Välkomna ner till en tredje lya inom kort!

 

Vidare kan jag meddela att jag och Tomas under en tid planerat och förberett en flytt till Sydney lite i hemlighet. Hans tjänst var på tal om att förflyttas till andra sidan. Detta blev dock under sommaren ändrat och vi blir kvar. En vändning har dock kommit och han måste (och vill givetvis) ner till Australien under Oktober månad och kommer att jobba därifrån mellan 1-26 Oktober. Huruvida jag gör under den tiden är ännu inte klart men det är inte orimligt att jag själv befinner mig i OZ under samma tidsperiod. Måste räkna semesterdagar och möjligheter.

 

Jag har just tvättat bort fläcken från en söndertrampad kackelacka som någon trampat sönder utan att märka. Otroligt märkligt med tanke på dess storlek. Vi har sanerat lägenheten från mjöllarver, baggar och köksmalar efter att det under vår frånvaro pågått en tillväxt av fukt och skit vilket orsakat insektslockande lukter. Det är återigen rent och matrester befinner sig ej längre på spisar och diskhoar.

 

Jag funderar på om jag idag ska måla naglarna i någon fin färg, skulle vara snäll och låta Tomas välja färg och fick till svar "genomskinligt". Kul. Tänkte att jag kanske kunde ha en FÄRG och får det nya svaret till en suck "röd i det fallet". Varför inte blå? Rött hade jag ju sist. "Inte blå och inte gul, inte ens en färg i närheten". Orange då? "NEJ". Bara för det ska jag nog måla olika färger på varje nagel, som i en regnbåga genom handen. Vi får se vad han tycker om det.

Jag har fäktats med telefonen för att få till det här, appen fungerar skit kan jag meddela. Jag lär mig sakta men säkert och hittills är det bara appens fel.

 

Bilderna tycks ha blivit uppladdade och jag kan därför fortskrida inlägget utan telefon. Halvhjärtligt tack!

 

Här kommer fler bilder från sverige och vår semester!

 

Maria inledde med kärlek.

Fika hos mormor och morfar med bullen sist.

Älskade lilla Freja har blivit tung sedan Mars.

Hunken i Mållången, undrar om det inte är bra mycket bättre att vakna upp intill svensk sjö ändå.

Brännboll med möra, men hårda stekar!

Gått för att leta efter nåt gott?

Gott igen.

Älskade lilla Molly, som jag inte provlyft innan. Hon hade också blivit tung. Tyngst, till och med.

Och givetvis; hem älskade hem. Här kan man va'. Året om, men helst just precis sådär.

 

Nu är det slutsemestrat och vi lägger fokus på Malta igen. Jag har 3 timmar kvar att jobba (lunchrast) innan jag har ledigt i 3 dagar igen. Vad dagarna erbjuder kanske visas här framöver.

 

Vidare kan meddelas att jag idag införskaffat ytterligare ett bevis för att Malta är ett "wannabe land", ett land som skapar en fasad utåt för att framstå som många andra länder är. Ja ni vet "vi måste ha en familjehund för det har man på tv i USA", men det råkade bli en korsblandad golden. Eller "man måste ha en bil per person för det har man uppe i norraste ryssland för att transportera sig hundratals mil". Jag har påpekat fasad-Malta många gånger, idag såg jag något nytt:

 

 

Ps. Det där om svalkande vindar och inte alls så hett i luften. Glöm bort och köp mig en ansiktsfläkt eller klipp bort min lugg!

Vi är nu tillbaka till stenen vi bor på, tillsammans med våra rutiner och vår vardag. Hettan vi mötte var inte alls lika tryckande som vi väntat oss. Det snurrar runt 35 grader om dagarna men det fläktar ganska bra. Att landa i jeans och convers var väl dock ingen hit.

 

Resan hem gick bra för oss, vi sov stafett från 20.00 till 11.00 då vi landade. På resande fot under 15 timmar alltså. Det gick skitbra!

 

Under semestern har vi hunnit med otroligt mycket, vi låg igår och försökte summera varje dag vi hade i svea. Det var inte lätt men vi klarade det! Från bäbisträff, till middagar, till brännboll, till stugor, till bröllop! Kameran har inte vart med så mycket men jag har endel bilder att visa.

 

Fyra vänner med respektive (samt Cissis och Andreas lilla Freja):

 

Släktträff i Mållången:

 

Brännboll:

 

Bröllop:

 

 

 

Allting gott, slutet gott. Hem i mörkret går både gäster och brudpar. Vi hade en fantistisk dag, tack!

Fler bilder finns på telefonen, kanske att jag laddar upp lite fler senare, nu är jag helt fyrkantig i ögonen och tänker slappna av på balkongen med ett glas juice. Lev väl!

 

 

Så var det dags för detta års upplaga av vinfestivalen för ett av Maltas två olika vinproducenter, Marsovin. Det är för övrigt vad som står i rubriken, vinprovning, på maltesiska. Hosta till och det faller rätt i uttal.
Förra året var vi på samma festival för samma producent, samma plats och även då precis innan vi for hem. Gott! Med en nävfull biljetter smuttade vi runt på rödviner, desertviner och bubbel. Upp och hoppa, på jobbet idag klockan 7.45 men hey, ikväll tar jag semester och desto bättre: imorn är vi i sverige!!

 

 

För den som idag söker Tomas: återigen befinner han sig på djupt vatten tillsammans med tankade entusiaster. Jag har inte fattat det här med äckliga vrak och fartyg, som mest bara får mig att inte vilja bada. 35 m under ytan inom kort, är vart han är. Hua. Vi kompletterar varandra bra med våra höga/djupa "respekter".

Det har vart en ganska händelserik vecka. Vi har blivit en till i vårt, låt oss kalla det udda, kollektiv. En sen eftermiddag stod vi i köket och Erik kommer ut från sitt eget rum i fullan skratt. Vad har skett nu då? Han har snubblat över en råtta inne på sitt rum, Leidy förklarar att hon -impulsivt- fått för sig att köpa husdjur. Solsting eller ej, en råtta kom hon hem med, i tillhörande bur och en påse råttmat. Pass på. Erik skrattar. En råtta? Tomas fyller i "Du, den där råttan ska inte bli förvånad om den råkar spring in under min fot". Leidy poängterar att det inte alls är en råtta utan en hamsterunge. Erik skrattar. Råttan är livrädd och tjippar efter andan för att överleva vår hetta om idag ca 41 grader. Erik skrattar. Vi får se hur länge den lever. Jag vågar inte se till den då jag mest avskyr djurplågeri. Jag har även döpt den till Poco Loco (liten idiot på spanska), men det gillar inte Leidy. Jag kommer tyvärr inte ihåg det riktiga namnet.

 

 

Tomas har även återfunnit sin fotografiska ådra efter otaliga påhopp. Vi hade en underhållande kväll tillsammans igår och jag kände mig otroligt road.

 

Mina lediga dagar och nu passerat och kvar väntar en vecka innan vi befinner oss på svensk mark igen. Jag köpte mig igår Oboy och insåg att jag kommer att gå lös i kylen när jag kommer hem. Så himla gott med svenskt! Det kommer säga poff så är veckan slut, så sitter vi där med opackade väskor och ska hem! Längtar.

 

Idag har jag vart ute på Spitit of Malta hela dagen (segelbåt), tillsammans med badsälar från jobbet. Stora delar av Betsson befann sig till havs och vi guppade runt på vågorna likt självflytande tyskturister. Jag har fått flera olika bud på vad värmen har legat på idag, samt kommer att ligga på hela veckan ut. Många säger 38 grader men att "den upplevda" värmen ligger på 45 grader! Lite som när det blåser på vintern, fast här är det fukten som kramar åt hettan. Montruöst varmt! Inte minst innomhus.

 

Jag fick idag även min första manetkontakt. En liten rackare slingrade sig runt min vad och valde att sticka till, sjukt onödigt. Sved till men som jag sa, Absolut CITRON svider mer i öppna sår, så att så farligt var det inte. Tomas fick dock vatten på kvarn och jag återkommer om han badar mer i sommar...

 

I lördags körde vi till södra delen av ön för att bada och sola på någon annan stans än här inne i gettot. Det var jag, Tomas, Erik, Leidy och Tobbe. Lunchmatsäck, snacks, öl och juice tillsammans med kylväska och is, behöll vår energi uppe hela dagen. Kanonställe!

 

Morgon: Gå upp med Tompa

Förmiddag: Uträtta ärenden

Lunch: Tompa igen

Eftermiddag: Sol och bad (hettan tillåter inte annat)

Jag, Malin, Christian och Ahmed hade en fin dag på Surfside igår. Idag misstänker jag samma plats och umgäng. Men än så länge är det förmiddag, dags för lite produktivitet.

 

Låt er inte luras av min frånvaro. Jag har fullt upp om dagarna och vet inte riktigt vad jag ska skirva om, det ser mest likadant ut det vi gör och denna bild får väl sammanfatta välmåendet under mina 6 välförtjänta lediga dagar efter mina nattpass. Jag har 6 arbetsdagar kvar innan vi flyger hem, betar av första på måndag. Lång vila kvar alltså.

 

Stora delar av mina slötimmar går till att planera och strukturera Linas bröllop som jag och Tomas är toastmasters till. Just nu: Programproducering. Om någon önskar något till festen, maila mig!

Den där deklarationsrapporten som skulle vara uträknad och inskickad senast igår.
Ja, det är ju inte mina papper som ligger i papperskorgen, det kan jag ju säga.

Den tunnas ut här nere, en efter en åker de hem. Det vanligaste för svenskbosatta är att stanna 1-2 år på stenen för att sedan bege sig vidare. Man blir ganska omgående mätt på den lilla ön och omsättningen av folk är stor.

Nu senast har vi vinkat av två kära vänner/släktingar. Kusin Karin tog sin väska och flög hemåt i onsdags och lille Rikard tog sin väska idag för att möta en svensk sommarsemester.

Ett sista sol och bad med Karin, innan hennes flykt till London - Toulous - Borås



Avskedsmiddag för Rikard på Meet, tillsammans med kollegor och vänner.

Den bästa sysselsättningen på lunch mitt i natten har visat sig vara att blogga. Lämpligt!

 

Idag (igår 29e) var pojkarna ute på djupt vatten och tog sig vatten över öronen, de hade ett jäkla flyt med bra sällskap och de vågade sig alla nära det stora fartyget med tillhörande bomb från andra världskriget.

Jag nöjer mig bra med att bara se bilder. Tomas gillar inte höjder, jag gillar inte djup. Vi kopletterar varandra!

 

 

På väg till jobbet idag mötte jag en get i koppel. Jag vet inte om det var till födel att kopplets ände hölls av en rastande ägare, det hade fasiken vart mindre sjukt om geten slitit sig och sprungit runt med eftersläpat koppel. Nåväl, jag har just nu lunchrast mitt i mitt nattpass.

 

Gårdagen var kanonfin! Hade alarm ställt till strax efter lunch för att glassa runt med Chrille och de uteblivna.

Till solnedgången bedrev hela kollektivet/familjen en totalstädning av alla skrymslen. Tomas garderob har sett dagsljus, alla fönster är rena (igen) och grannarna nedåt fick sig en riktig pissränna i huvudet när vi gav igen på Malteshuvudenas städningsmetoder. Jag berättade inte att jag igår kväll på väg till jobbet fick ett badkar med skurvatten hällt över mig från en balkong? Är det inte loskor så är det fryst mjölk och är det inte fryst mjölk så är det skurvatten. Nu fick de igen! Eller ja, jag vågade inte. Tomas hotade lite med att våga. Slutade med att jag oskyldigt skurade med trasa för att slippa vattenfall i så stor mängd. Mellanmjölkssvenskar.

 

 

 

Imorgon (idag 29e) är det public holiday igen, vet inte denna gång heller vad de firar. Ärligt så är det sällan de själva vet vad de firar. Det hänger julbelysning längst gatorna och de har hängt upp gatugardiner på varje tvärgata. Misstänker ett jävla hålligång till kvällen. Tomas, Erik och Rikard ska ut och dyka på morgonen när jag sover. De ska ner till nåt vrak från andra värdskriget som bombades utanför Valletta. Usch, tur att jag sover.

Vilken tisdag! Gratiskonsert mitt i veckan. Får man? Ja det får man!

Vi var ett glatt gäng som i taxi åkte in till Floriana/Valletta för att digga till Nelly Furtado, gunga till Flo Rida och hoppa till will.I.am (black eyed peas). Vilket röj! Vi hade så jäkla kul och vilka minnen som bubblade upp. Som den lille hiphoparen jag var, spratt jag till som ett barn när gamla ringsignaler popades live från scenen. Stora, tatuerade afroamerikaner kan det där med att rappa igång blodet. Oh my... Kanske ska fixa tillbaka hockeyfrilla, hängjeans och piercing?

 

 

Vi långa skandinaver hade inga problem att se över publikhavet. Värre var det för donnan.
Är man stor, måste man vara snäll:

 

Vidare ut i natten rullade vi glada semesterdjur, för att runt ett fyrmannabord delge livserfarenheter och goda tips till varandra. Vilken kväll! Nu har jag alltså lyckats att vända på mitt dygn otroligt smärtfritt och kliver ikväll på mitt första nattpass. Jag gillar nattpass, det är lugnt och skönt på kontoret, man får jobba i ro och tiden går snabbt! Det är dessutom mysigt att få se solen gå upp utanför fönstret samt att på morgonkvisten ta en fin promenad hem. Desto klurigare är det att motivera sig till att sova när sommaren med sol och bad befinner sig utanför. Men hey, jag får ju en hel vecka ledighet därefter! Den ledighet som Erik just nu avnjuter.

 

 

På återhörande!