När man slutar klockan 24.00 och därefter försöker somna vid 00.30, går det inte så bra. Man är som uppe i varv. Resultatet av att man inte kan somna blir att man morgonen efter är utslagen som en klubbad säl. Som vanligt stökade Tomas på kling 07.00 och jag kände hur han stod och fotade den björn som inte bör störas. Jag var fullt medveten och blåstirrade på honom för att pika att han skulle ge fan i att störa mig. Nu när jag i efterhand ser bilderna inser jag ju dock att mina ögon inte var överdrivet öppna och jag förstår varför han inte fattade mina så tydliga signaler. Jag hävdar att jag var otroligt tydlig.



Nåväl, det får väl gå an då. För denna gång. Jag har spenderat morgonen tillsammans med Julia idag igen, och jag har handlat bapelsiner odlade på Malta! Kommer ni ihåg bilden från i höstas, då de var i tillmogningsfasen? Jag fann mitt samvete och köpte mig en klase istället, ägaren till trädet hade tydligen stora planer för skörden trots allt.

Drog på mig sulorna (månskorna som Tomas kallar dem som sagt) och gick ut i regnet för att prommenera lite med Julia innan jobbet. Pissväder idag igen. Men sedan förra inlägget är jag glad åt regn. Nästan.

Som den fotogalna idiot jag är, spatserade jag runt strandprommenaden längst Tower Road med en kamera längst höften. Vad ska det vara bra för? Skulle jag inte ut och gå? Varför ska en monsterkluns på 1 kg dingla ner längs höftböjarn? Idioti och svagsinthet. Men se resultatet och tacka mig sedan, det går bra. Ja jag kan ta det.







Observera att det har börjat slå skott på trädkronorna och vi ser våren komma, sakta men säkert. Om cirka en månad vänder allt till det varmare och bättre.




Snart är det vår.

1. Jobba övertid
2. Inse att klockan snart är 21.00
3. Vänta på bussen i 40 minuter
4. Bussen kommer inte
5. Inse att man måste gå trots spöregn
6. Komma hem och vara (dyng)SUR

Från den djupaste platsen, mörkaste delen. Av min själ vill jag berätta det här.

No country for old men:


Lejonkungen:
"Alltså det här är bästaste jävla... alltså förstår du ens hur bra den här är Sarah?" "Kolla apan! Kolla apan!" "Haha, hörde du 'Hiun vill keka iupp mig', världsgris". "Hakuna matata, Hakuna matata..."

Idag har jag vart ute och gått som mest produktivt, inget annat vettigt har kommit i min väg. Förutom ett oplanerat möte och inskaffning av extraknäck.







Att se för den skarpsynta: Kan allt, Ser allt, Hör allt.
Att tease den sötissugna med: svenskt lösviktsgodis.


Tack för mig. Imorgon jobbar jag igen.

Mannen med Diet Coke:


Johanna med Natalie:

Hej, dags för en uppdatering kring er helg som just avslutats. Själv har jag jobbat mellan 13-22, men haft det fantastiskt bra ändå! Man anpassar sig efter schemat och gör något riktigt bra utav det ändå. Den som väntar på något gott.

I fredags efter jobbet delade jag och Fredrik från jobbet en taxi in till PV för att se vår gemensamma kollega och vän Kalle spela enligt rutin och tradition. De svarta klackarna låg i handväskan på jobbet och inväntade 22-slaget, off och away. Tomas brukar be mig att ha på mig "något kul" de dagar han vill att jag ska möta upp honom på en pub efter jobbet, haha aiai sir (han vet vilka ursäkter som kan vänta). Iväg åkte vi och fram kom vi, till ett befolkat Nordic med många samlade kollegor och fulla ölburkar. Min vän Julia anslöt med hela svenska tjejligan lite senare och vips vad hela PV fyllt av fina människor. En riktigt otrevlig bild från kvällen, tagen och snodd av Julia:


Klockan ställdes på, enligt mig just då, tidiga 11 och upp studsade jag för att vinka in en buss som ville skjutsa mig till Ta'Xbiex. Jobb i 9 timmar och sedan hem till en gofis som hade myst ner sig i soffan med ett täcke, vamra mackor, svenska lösgodisar, chips och cola. Filmen Narnia låg och väntade och alla familjemedlemmar var uppysta. Där låg vi och glåmade tills Tomas bad om att få somna.


När vi vaknade var det söndag, Tomas klocka skrämde livet ur oss och upp flög karln i tro om att han försovit sig till fotbollssamlingen vilket givetvis inte var fallet. Bort försvann han i alla fall för att jaga boll, jag och den andra fotbollsfrun Julia (flickvän till lagets målvakt Carl) möttes upp för en lång söndagsfrukost. Givetvis det klassiska haket Mint igen. Mums! Jag vågade drick kaffe (cappuccino) för första gången på länge också. Koffeinkick? Jarå. Sen samma visa igen, lubba ifatt en buss, vinka in, åka till Ta'Xbiex, beta av 9 timmar och sen gå hem. Idag väntade en ny överraskning: kladdkaka! Han försökte dock sno äran från Frödinge, fräckt. Inget lurar ett tränat öga. Nu sitter vi här igen, soffan och sista delen av Narnia, förtjänt mätta och belåtna. Nu tar jag helg!

Igårkväll när vi skulle krypa till kojs, insåg jag att mitt knä inte bara ömmade efter dagen utan faktiskt hade svällt upp igen. Typiskt tänkte jag, det var ju länge sedan sist och kanske på tiden att det skulle komma att hända igen. Satt och begrundade mina knöliga och väldigt olika knän och blev full i skratt, jag kan ha de mest osymmetriska knäna på hela Malta! Jag försökte att få till en normal bild på mina knän (älskar att fotografera) och vred och vände på alla resultat. Vad HAR jag för sablans knän egentligen? Tomas tittar upp på mig från sängen och konstaterar lättsamt "Älskling, du är fin och vacker på många sätt. Men du har de fulaste och äckligaste knäna jag någonsin sett". Mina hundögon tittar fram under en rönderriven lugg och han 'rättar' snabbt till sitt utlåtande "Ja men alltså, det gör ju inget". Haha, tack. Hur som helst, jag är fascinerad över hur något så hårt och kantigt kan bli så mjukt och knöligt. Knäsymmertri när den är som sämst.

Igår, måndag, var det pissväder, rakt igenom. Som vanligt när det regnar på Malta stannar hela landet till och ingenting fungerar som det ska. De blir lika förvånade varje gång att dagvattenhanteringen är urusel och underdimensionerad. Det blir översvämning varje gång och bilar fastnar i köer, i trafikkorsningar, på sina p-rutor och i farten. Fotbollsmatcher ställs in, träningar bli uppskjutna, barn blir hemma från skolan och det är ett under att inte affärerna stänger igen när det duggar. Jag förstår inte grejen? Kattmänniskor? Hur som helst hade vi planerat att åka in till Valletta för att göra något annorlunda under en kväll, lite regn stoppar inte oss men trafiken som sagt. Vi tog en taxi då vi antog att trafiken var lite långsam. Det gjorde vi rätt i, de flesta bussar stod stilla och trafiken i motsatt riktning har nog ännu inte lämnat sina positioner, haha! Nåväl, in till Valletta tog vi oss efter en långsam färd, med oss fick vi Peken och Rillich, efter lång övertalan. De var regnskeptiska till en början men innan det var färdigt var de glada de med. Vi strosade runt, ensamma på gatorna, hittade övergivna affärer och turisksvenskar i regnjackor. Ganska mysigt faktiskt. Efter att ha stängt stadens centrum hittade vi oss ett litet resturanghak där dem serverade viner och fiskrätter, en cola och en halv hummer tack!

Tomas var iväg och kickade boll tidigt på morgonen i söndags, mötte lillebror i dörren efter utekväll och jag sov fortfarande när han kom tillbaka. Det tycker jag är beskrivande om något.

Idag vaknade vi några timmar efter att klockan ringde, den ena i andnöd och den andre beklämmande kall. Hualigen vilken kyla vi hade i natt. Nässpray och alvedon till frukost, hetdusch i stället för kaffe och ett stycke raggsockor som grädden på moset. För att glömma täppa och stramande bihålor, klädde vi oss för en dag utomhus. Vädret var inte så fint som vi var inställda på men fortfarande helt ok och det är ju oavsett alltid varmare ute än inne.

Vi inledde dagen med en lunch! Inte helt otippat. Det går bra att kalla oss för livsnjutare. Inte heller så otippat hamnade vi på Hugos för att helt självklart sätta i oss råa firrar i sjögräs. Ovädret närmade sig så vi satt länge, Tomas fick till och med för sig att unna sig en kåpa rött. Planen för dagen existerade hittills inte utan vi ville bara njuta av ledigheten tillsammans och enbart göra det som föll oss in. Valet blev solklart efter att vi sedenligt fått in varsin lyckokaka (smördegskaka med en papperslapp i). Jag måste bara ta en avstickare och berätta om Tomas första möte med denna klassiker, ni som känner honom kommer ej att förvånas, kanske till och med redan ana vart detta leder. Första gången vi fick in dessa lyckokakor tillsammans blev jag riktigt exhalterad och glad, "spännande" tänkte jag och vecklade fint upp min lapp efter att försiktigt ha delat kakan i två för att hitta lappen däri. Jag läser min lapp och fnissar till, frågar Tomas "vad stod det på din lapp?". Tittar upp på honom och ser kakans förpackning ensamt ligga kvar på tallriken, en proppfull mun och en förvånande blick "Va, vilken lapp?". Jag förklarar i totalgarv vad han just gjort och han börjar pilla i munnen och får ut ett stycke söndertuggat pappersgegg i en liten hård kula. Vad som stod på den lappen får vi aldrig veta och mat är ju till för att ätas enligt Tomas. "Kakan var ju god?".
Åter till dagens kaka, den som avgjorde dagens aktiviteter och planlade eftermiddagen. "Allow yourself something". Med den meningen så vet ni som känner mig hur detta tolkades och jag är ju inte sen på att nappa, det vet ni. En high five över bordet senare, och färden in mot centrum stod klar. All in!

Att man slutat förvånats är ju inte förvånande. Jag blir TOKIG på Malteser och inte minst deras hantverkare. Vad gör de? Vad får de betalt för att göra? Giv mig styrka!! Ett svar åtminstone.

När vi flyttade in märkte vi ganska omgående att det luktade avlopp inne på Freddes rum, jag öppnade upp schaktet och kunde konstatera att ett av rören där inne läckte, och då menar jag inte droppade lite utan det rann/forsade skitvatten längs allt innuti schaktet. Brutal vattenskada på ett känsligt ställe i ett hus alltså. Vi ringde direkt och de skulle komma.

De kom hit för att "titta" först och främst. Hur kan en hanterverkare komma till en plats där man säger att en läcka uppstått och där det behövs isoleras in mot våran lägenhet? Till saken hör att när de installerade AC'n på Fredriks rum valde de att borra upp mot schaktet för att ta tilluften därigenom, samt igenom köket för att sedan borra upp utåt gatan. Det är alltså HÅL i väggarna Ut-mot köket-i schaktet-till Fredde = luktar illa och drar. De kom för att titta och skulle komma för att isolera för lukten enbart. En snubbe kom sedan hit för att "isolera", han tog lite lim med sig och klistrade fast schkluckan så att den skulle sluta dra... Tack, bra, men rören och hålen då? "Mella, this will be fine. It will do".

Vi ringde senare igen och de skulle komma för att "titta". Även denna gång utan någon som hellst utrustning. Han konstaterade att luften som går ut genom AC'n tas från schaktet vilket gör att det luktar illa, det skapar även ett undertryck som gör att samma luft trycks ut in i köket genom hålet och därav så luktar det avlopp inne i köket också. Tack vi vet, kan du isolera och laga röret i schaktet? Visst, han skulle ringa tillbaka och komma för att fixa isoleringen.

Det gick dagar, det gick veckor och vi slutade bry oss. Det luktade inte lika mycket längre i alla fall. Tills IDAG. Då ringer det på dörrklockan "Hi, I will fix AC". Oj, otippat, vilken jävla tur då att nån var hemma klockan 11.00 en vardag. Kom in min herre och känn inte att du kom oförvarnat. Han hade med sig två tuber silikon. Det var allt. Rakt av i näven bara. Lycka till med den där geggan tänkte jag. 
Jag fick knacka på till stackars Fredde som ligger och sover efter att ha jobbat nattpass, viska till hantverkarn att dörren redan är isolerad men att hålet fortfarande är helöppet, både i sovrummet och i köket. "Mella" säger han och bryter upp schaktdörren för att snacka med sin polare på våningen ovanför, de skriker och slamrar, visar noll hänsyn till Fredrik och sen börjar han gå lös med tuben. Misstänker att halva innehållet ligger nere hos grannarna på våning 1. Häktar in i köket och kletar upp resterande innehåll där.

"Ursäkta men vad håller din kompis på med igentligen?" (Han hamrar, sågar och skriker inne i schaktet).
"There is a leak in your shaft, a pipe is broken. He fix". Haha, det säger du? Jag blir såå överraskad! Helt otippat faktiskt. Nån gammal jävla Maltesgubbe måste ha ringt, de skulle ju aaaldrig kunna ta den informationen på allvar när en ung tjej ringde för 3 månader sedan. Jag blir TOKIG!

Vi får nu se vad som händer, om det blir bättre eller sämre, oförändrat eller kostsamt. Vart är ni, svenska hantverkare med prilla under läppen. Jag saknar er!


Jag har även sett ett livstecken från bror. Han är framme och ser ut att, ja, befinna sig där han trivs som bäst.

Imorse trotsade jag tröttheten och gick upp klockan 08.00 efter 6-7 timmars sömn, gick tillsammans med tre tjejer till ett Nya Zeeländskt hak som heter Mint för en lång frukost! Fysatan vad gott och onyttigt, grattinerad baguette med färskpressad apelsinjuice och en choklad-panacotta, det kallar jag frukost i världsklass. Fint väder idag igen ger en ett leende mellan öronen, lägenheten är uppsvabbad så att det ser fint ut och inhandlingen av basvaror är gjord.


Jag har just tillagat en lunch till Tompa och pallrar mig snart iväg till jobbet för det näst sista passet innan långhelgen kommer. Ah, lördag-söndag-måndag, förtjänt och efterlängtat just nu. Ska bli fint väder till helgen så jag ska förhoppningsvis sitta ute och få lite rosor på kinden, kanske även ett till spabesök? Man får se.

Idag har jag sovmorgon, börjar inte förens klockan 15.00. Jag ska i det fina vädret klämma på mig mina månskor (som Tomas oförtjänt kallar dem) för att bege mig ut på en prommenad tillsammans med Julia. Det ska bli himla skönt! 12 grader, blå himmel och välsvalkande vindar. Inväntar 15 grader till helgen igen.

Jon har åkt nu han med, bort till andra sidan jorden för ett halvår. Var försiktig är min enda önskan! Och ha lagom med kul så att du kommer hem någon gång också.

Tomas har nu vågat sig tillbaka sedan den senaste uthängningen. Jag känner att han har utvecklats och jag tror att världen är redo för honom nu. Låt mig presentera min senaste upptäckt i hans eget portfolio: Rechargeable.

"Shit kolla den här, kolla färgerna! Ser du skärpan? Man kan ju läsa vad det står. Den här blev bra."

Luta dig tillbaka och förbered dig på en lång återberättelse av den långa helgen.

Jag och Erik tog som nämnt helg redan onsdags när vi klev av för ledighet klockan 17.30, tre dagars ledighet väntade vilket såg ut som följer. Torsdagen innebar en hel del regn och skitväder vilket resulterade i att Erik satt och spelade tv-spel under tiden jag bakade bröd. Det var måttligt skrattretande när det riktiga helvetesvädret brakade lös kring 17-tiden, lagom tills Tomas skulle gå hem från jobbet. Haha, kontrasterna i bilderna är så talande: spöregn ute med Eriks tv-spelsskärm reflekterad kontra skitsur och dyngsur Tomas. Vilken tur att det fanns vamra rågbullar i köket...


Sedan blev det fredag, har faktiskt ingen aning vad vi gjorde. Men jag vet att det fortfarande regnade samt att jag lagade en tacopaj. Ineffektiv dag alltså som slutade med lite öl på Nordic till toner av Kalle. Natten blev inte jätteung utan vi hamnade på salsaklubb m.m.


Lördagen blev första lediga dagen tillsammans med Tomas så vi gick upp tidigt och packade väskan för ett återbesök på spaavdelning på samma ställe som sist. Lagom möra och nöjda satte vi oss sedan i solen och avnjöt en lunch vid havet. Endast iklädd kortärmat kan väl tilläggas för det var faktiskt inte igår det hände. Vi hade även planerat in en brakmiddag kvällen till ära, en 4-rätters för att vara specifik. En rätt var att tillreda per person blev alldeles otroligt mycket och aptiten hade inga gränser. Överraskande och imponerande från alla deltagandes insats. Nedan följer en återvisning.

Förrätt a la skagen-macka slash Pek-speciale

Kall varmrätt i form av min egenrullade sushi aka jisjulle.


Varm varmrätt komponerad av master chef Tom Kha Gai


Sedan kom Freddies avslutning: Okonomiyaki (fylld med nutella)

Igårkväll unnade jag och Tomas oss en riktig spabehandling av kropp, vi gjorde ett besök till hotellet The Palace och smorde våra sinnen med lite värme. Sjukt skönt att för en gångs skull känna att det är så hett att man vill ta ett isbad! Det var inte igår och den ångande bastun påminde om Augusti på Maltas vindstilla klippor och dessutom fick jag ÄNTLIGEN svepa på mig Michael Kors älskade lilla pärla till bikini igen. Saknad. Hoppas att jag svettade ur mig förkylningen så att inte bastu med bad förvärrar något nu...

Påväg upp till spaavdeningen! Den fina jackan fick jag av mormor och morfar :)

Senare under natten satt vi uppe med chips, pringles, dip, godis, choklad och cola för att heja fram de svenska småpojkarna till JVM-guld! Vilken match! Tur att de vann annars hade jag aldrig lyckats somna om... Go Sweden!

Både jag och Erik har lite ledigt nu, tre dagar från och med idag. Hm, undrar just vad vi ska hitta på. Jag inledde med en lång sovmorgon för att ta ikapp svunnen sömn. Erik inleder med en desto längre sådan. Himlen är klarblå och väderrapportören uppger 20 grader men jag är skeptisk, närmare 17 skulle jag kunna gå med på. Känner att en lite promenad är aktuellt.

Imorse fann jag en nyinflyttad sambo. En kanske oönskad sådan. Han har åtta ben och är lite lurvig, rätt stor till kroppen och rör sig inte så mycket. Inte alls skulle jag vilka påstå. Jag har petat på honom och ingen respons gavs. Egen tolkning på det. Så här ser han ut:


Märkligt med tanke på att man lärt sig att om man har spindlar är det bra, för då är det tort och finns inga fuktskador. Just nu finns det inget fuktigare ställe än Malta, det kan jag säga. Vi vaknar med kondensdroppar på fönstren och det blir rök när vi andas. Kanske därför han dog också, vår bananlådeimporterade åttabenssambo.

Tack Julia för att jag, har inte frågat i och för sig, fick sno lite bilder av dig. Hon var utrustad med kamera under nyårskvällen och det var inte vi. Så TACK. Så här såg det ut under kvällen, i ordning:

Vilken nyårsafton vi hade! Vart ska jag börja...

Jag kan ju först inleda med det faktum att vi hade näst intill alla förutsättningar emot oss. Nästan. Vi hade sedan en tid haft en varsin biljett i våra ägor som gav oss entre och fri bar till det spektakulära nyårsevenemanget på hotellet Hilton. Vi hade bestämt att spendera kvällen tillsammans med våra vänner Julia och Carl. Så långt är ju förutsättningarna för en fanstastisk kväll oslagbart stor.

Vidare till omständigheterna. Jag var ju ledig över jul vilket jag är otroligt tacksam över, men det innebar att jag fick en arbetsperiod över nyår som i sin tur innebar att jag skulle infinna mig på jobbet 30 min promenad bort den 1a januari kl 07.45. Mjaaaa, men det ska väl inte stå ivägen för en bra kväll? Nej då, äta och fira kan man göra ändå.

Bord var bokat på resturangen Grill, tills dess att bordet visade sig vara ett bord som inte var det bord vi trodde. Ny resturang fixades av Julia och Carl under dagen, kvällen fortfarande under kontroll. Tack!

Väl hemkommen från jobb vid 18-snåret överraskar Tomas mig med en... gissa vad? Cinnabon-bulle! Perfekt förrätt till nyårsmiddagen enligt vår del. Vidare in i duschen och förbered hårfön. 5 minuter. 10 minuter. Blött hår. 15 minuter. Tomas måste föna håret. 5 minuter. Tomas hår torrt. Jag sminkar lite under tiden. 20 minuter. Mitt hår torrt. Tomas skriker, hoppar och svär inne i sovrummet. Han har pajat skjortan. Jag fixar skjortan. Hårfönen torkar skjortan. Jag försöker sminka klart. Tomas meddelar att det inte finns några taxis att boka. Panik! Ringer som idioter. Taxi bokad. Enda lediga tiden om 10 min. Panik! "Tomas, tar du biljetterna?". "Ja just det, bra, jag tar dem". Jag packar en väska. Jag klär på mig. Tomas är halvnaken. "Tog du biljetterna?". "Nej jävlar, ska ta dem". Jag väntar i hallen. Tomas färrar runt i sovrummet utan byxor. "Säg vart biljetterna är så tar jag dem". "Nej de är här, jag tar dem". Tomas kommer med halvknäppta byxor. "Sarah, vad ska jag ha för skor?". Taxin tutar. "Ta de svarta och skynda dig". Tomas kommer springandes färdigklädd med nykammad snedbena. Dags för foto! Erik, skjut av en plåt på oss. Klart. Ytterkläder på. "Tomas, har du biljetterna?" "Nej jävlar, bra att du sa det, hämtar dem nu". Väl i taxin säger Tomas "sorry for beeing a bit late, girls you know..."

Väl vid restaurangen åt vi himla gott, pumpa- och morotssoppa och Rare oxfillé för Tomas och deep fried goat cheese med honung och grillad tonfisk för mig. Kan tipsa om resturangen The Joint dvs. Vi stapplar oss vidare till Hilton och möter upp några av mina kollegor som ska dela bord med oss inne på Hilton. Festen kan börja. Det är första gången jag räknar ner till ett nytt år till house musik, det kan jag säga. Men vilket ös! Fri bar och glad stämning ledde till en och annan bugg, vals och "rädda-erik-från-dryga-tjejer". Jag och Tomas lämnade bland de första, men trots det fick jag en ynka 3.5 timmes sömn innan klockan ringde för jobb.

Kalla de eloge men upp tog jag mig och till jobbet gick jag. Magen har ju mått bättre och förkylningen vart friskare. Vi hade en helt underbar kväll tillsammans och nu ser vi fram emot ett perfekt 2012!