Man försöker komma till ro, systematiskt beta sig igenom alla de praktiska handlingar som kommer med en flytt. Till exempel adressändra.

 

När man adressändrar på Malta innebär detta att man tidigt en morgon tar bussen till kansliet i Valletta, för att köa sig fram och helt idiotiskt uppdatera sitt ID-kort. Det går alltså inte att ändra sin adress, man måste förnya hela sitt ID-kort då adressen på detta står tryckt. Det är tillvägagångssättet.

 

När man skaffar sig ett Maltesiskt ID-kort måste man givetvis förse ett pass som verifiering, de tar kopior och uppgifter lagras, de har adresser till sverige och jag tror till och med att de har en kontaktperson nedskriven.

 

I onsdags morse vaknar jag klockan 05 efter att ha sovit ca 5 timmar. Jävla jetlag. Tomas vaknar också och vi bestämmer oss för att ta den tidiga bussen till Valletta för att uppdatera adressen på våra ID-kort. Spontant och driftigt på morgonkvisten. Väl framme blir vi hänvisade till rätt kö och de förklarar att för att uppdatera adressen måste vi ha med vårat ID-kort. Givetvis!

Det blir min tur och jag kliver in till den inte alls tillmötesgående damen som suckar av ett en ny person kliver in (och ser till att hon får behålla sitt jobb ett tag till).

- Jag behöver förnya mitt ID-kort eftersom att jag har flyttat.

- Jag behöver ditt pass.

- Nej alltså jag har redan ett ID-kort, jag ska bara ändra adressen på det.

- Jag behöver ditt pass (samma ton hela meningen igenom).

- Varför det?

- Det är vår nya lag

- Ja men varför? Ni har alla mina passuppgifter och ID-kortet är giltigt, det har inte gått ut.

- Det är vår nya lag.

 

Tomas kliver in och ber mig att gå ut då jag börjar bli arg, han inser att den dynamiska kvinnan inte kan något annat än att fotografera kunders ansikten med näsan något centrerad i en kvadratisk bild. Jag blir skitförbannad och vill ha svar. Tomas har givetvis med sig sitt pass då han bott här längre och sedan innan tappat allt förstånd, det vill säga, ta med allt du äger och har då du uträttar ärenden på Maltesisk mark. En sedel kan också vara bra att ha, för att få sina ärenden hanterade.

 

Jag söker upp en man i kostym, han måste veta.

- Om jag ska förnya min adress på mitt ID-kort, vad behöver jag då?

- Du behöver ditt ID-kort med dig.

- Det har jag, men hon säger att jag måste visa pass.

- Ja, pass eller ID-kort.

- Jag har med mig mitt ID-kort.

- Det är en lag att du måste visa ditt pass.

- Men ni har mina uppgifter sedan innan.

- Det är en ny lag.

- Varför?

- För att det är lagen. Du kan ha med ett annat ID-kort också.

- Det har jag ju! ID-kortet är giltigt och har ej gått ut!

- Det räcker inte.

- Jag har mitt svenska ID-kort med EU-stämpel (internationellt giltigt) också.

- Det fungerar inte, det måste vara ett pass.

- Det här är ett ID-kort med EU-stämpel, det är ett giltigt foto-ID.

- Inte på Malta.

- Så varför kan jag flyga inom EU med det?

- Det kan du inte.

 

Där ger jag upp.

Jävla stolpskott. Nu sitter jag fortfarande med ett ouppdaterat ID-kort som är fullt giltigt, men adressen får jag inte ändra utan ett giltigt ID-kort. Logiken får tala för sig själv. Att hänvisa till en handskriven lapp på väggen och säga "det är en ny lag". Jag brinner inombords och skriker i entrén, Tomas säger att vi ska gå nu. Att inte få svar på sina frågor, när logiken lyser med sin frånvaro, får mig att explodera.
Du som vet, VARFÖR behöver jag visa pass för att ändra min adress? Jag kommer principiellt inte att åka tillbaka igen med mitt pass, de kan få skicka sina blev till fel dörr i framtiden. Det enda brev de skickar är ändå bara deklarationen. Synd för dem.

 

 

Den var den visan. Onsdag morgon. Idag är det torsdag. Mitt på dagen idag börjar min hets att lägga sig och jag kan börja njuta av att mamma och pappa kommer ikväll. Jag springer ärenden till lägenheten under förmiddagen och stressar igenom en handlingslista. Börjar få ont om tid till jobbet, ska upp och lämna orkidéer och sedan gå raskt. Jag måste lämnar mina nycklar hemma så att mamma och pappa kan använda dem under kvällen när jag jobbar. Smäller igen dörren och springer ner.

 

Entrédörren. Den där förbannade jävla entrédörren.

Vi har två dörrar från huset ut till gatan, en glasdörr och en portdörr. Glasdörren är alltid låst, från både insida och utsida, vilket innebär att man kommer varken in eller ut utan en nyckel. Förbannat! Mitt mellan lägenhet och gata och jag kommer inte ut åt något håll. Inlåst och utlåst på samma gång, är det ens lagligt? Brottom till jobbet och måste ringa Tomas som får gå hem från sitt jobb för att skratta åt en arg flickvän, som på insidan av glasrutan står och skriker på malteser och deras förmåga att bryta mot alla vett- och skolboksregler. Om det hade brunnit då? Hade jag fått slå mig genom glasrutan? Jag undrar vad svenskt regelverk säger om denna "lösning".

 

Fyra veckor går snabbt, liksom även mina två veckor gick snabbt. Tiden i Australien var helt fantastisk, även om jag kanske inte skulle säga att jag vart i Australien, snarare i Sydney. Australien är stort. Nästan lika stort som Europa. Vi har utforskat staden helt enkelt, vilket var helt perfekt. Vi är båda stadsmänniskor och har sugt in alla skyskrapor vi kan, för väl tillbaka på Malta nu, finns det enbart ett höghus, ett hus vi inte längre ser så ofta.

 

Resan hem gick bra och smärtfritt, 32 timmar dit och 26 timmar hem. Jag sov mestadels och vi betade av ett flertal filmer. Lördag 27e mitt på dagen landade vi på Luqa, något jetlagade, och söndag klockan tre började jag jobba. Det var tufft att jobba till midnatt med tanke på att min kropp är inkörd på att ligga 9 timmar före UTC.

 

Jag har skramlat bilder och fått ett urval, ett plock från hela Tomas tid och hela min tid. Var så goda.

 

Kollegorna Tomas och Christine inleder sitt äventyr:

Några tankar som slagit mig hittills på resan:

 

- Tid kan gå fort även när man har tråkigt

- Film är fortsatt bättre än bok

- Dubai har världens bästa flygplats

- 8 timmar ensam på världens bästa flygplats kan bli dyrt

- Jag ska besöka Dubai inom kort

- Malteser kan uppföra sig underligt

- Fulla Malteser på flyg uppför sig jobbigt underligt

- Flygplansluften framkallade snustorra ögon? Hjälp? Blinkförbud? Aldrig hänt förut?

- Det är inte alltid sol i Sydney

- Flygplan landar tydligen snett i blåst och åska

- Det var tur att Emma inte var med vid just denna landning

- Kings Cross är sig likt

 

Nu ligger jag i lägenheten (fin och lagom stor) och tittar ut på regnvädret, det var imorse 9 grader då jag landade och jag kopplade snabbt att jag behöver varmare kläder. Shopping första dagen? "åh nej". Men först: lunch med Tomas!

Torsdag den 4e oktober är min dag, helt klart. Min kanelbulles dag. Helt fantastiskt!

 

Nu har även vi hittat nytt.

Vår fantastiska lägenhet på Tower Road 243, kommer att få sina nycklar utbytta idag och nytt boende har för oss alla kontraktskrivits. Jag och Tomas kommer att ha tillträde efter tiden i Sydney, vilket innebär att jag just nu är bostadslös. Våra väskor är utspridda på 4 olika ställen och själv bor jag hos Johan. Kanonbra!

 

Jag ska inte säga att vi blivit kräsna efter att ha bott som gudar under ett år, men vi kommer att sakna vår utsikt. Den nya lägenheten ligger några gator bakom vilket gör att alla tre lägenheter vi haft här nere, finns alla inom en radie om 200 meter. Gillar området? Helt klart!

 

Vår senaste bostad:

Nu har jag kommit till ro och diverse hets har lagt sig. Vi kom tillbaka efter 5 dagars konferensresa i onsdags morse, packade lägenheten på två kvällar utan att veta vart vi skulle ta vägen. Tomas flög idag till Sydney och snälla Johan låter mig bo hos honom. Vår packning är utspridda på 4 olika ställen och som det ser ut har vi nu en egen lägenhet inom kort. Vi får se imorgon då jag troligtvis sätter pennan mot pappret. Det är inte alltid superkul att flytta.

 

Ibiza, en spansk ö, mest känd för sina festresor och fulla svenskar. Ön var lugnare än vad jag väntat men hotellområdet som vi alla på 600 st invarderade blev ganska livad. Vi var alltså 600 pers från Betssons alla kontor runtom i världen, Malta och Stockholm mestadels. Helt sjukt vilken liga.

 

Varje kväll hade som nämnt olika teman, bilderna får avslöja det mesta men återfinnas kan: Neon, Hippie, Vitt, Gala och "Betsson". Succé skulle jag vilja påstå.

 

Jag och Erik slet som djur, tillsammans med Mats och Isabell, för att hitta den rätta looken. Jag trycker att vi lyckades bra?

 

I söndags landade Mats och Isabell, ikväll flyger jag och Erik till Ibiza tillsammans med Betsson. Snabba svängar och tvära ryck.

 

Vi har haft det riktigt bra under tiden vi haft besök, både jag och Erik har vart lediga och har fått rått om dem. I helgen blir det Tomas tur att omhänderta och njuta dygnen runt. De har prickat in en vecka med kanonväder! En värmevåg har nått oss och det har vart behagligt varmt varje dag.

 

 

Nu ligger kläderna på hög inne i sovrummet, väskan ska packas för 5 dagar borta, där varje dag/kväll har ett tema. Kan ni lista ut några av temana?

 

 

När jag kommer hem igen har Tomas och jag fyra dagar tillsammans innan han flyger till Australien. Borta i 4 veckor alltså. Strax efter att han flygit ska vi ut ur denna lägenhet då vi sagt upp den, 30e september ska vi alla vara ute. Vart jag och mina klädväskor då hamnar är ännu oklart. Den 10e oktober flyger även jag till Sydney och tillbaka på stenen är vi först i slutet av oktober.

 

Vi hoppas hinna med allt som ska hinnas med och jag hoppas att Tomas hittar en bra lägenhet undertiden jag är på Ibiza och dansar mig till skavsår och klär ut mig till 80-talist.

 

På återhörande, nu har jag bråttom!

Jag jobbar min sista natt. Någonsin. Jag har alltid föredragit nattpass av den anledningen att det funkar bra för mig att vänta på dygnen samt att det är värt all den ledighet man får därpå. MEN, trots det ska det bli skönt att inte jobba fler nattpass. Jag är klar.

 

Imorgon kommer Mats och Isabell, eller idag då kan man säga, söndag. De blir här en vecka men jag och Erik hinner bara vara med under 5 dagar för sedan drar vi till España y Ibiza. Me gusta mucho! Företagsresa under 4 dagar, i solen och med härliga kollegor. Det tackar vi för!

 

Ha en fortsatt fin dag! Nu ska jag snart ta semester, dygna över söndagen och sen sova som en stock!

 

Man är ju numera ansälld som PT. Här ska vi framställa hela och friska knän, och det är viktigt att ha roligt under vägen. Vi kör lite specialare till övningar och Tomas hejar fram mina armar under tiden.

Säga vad man säga vill, jag har belägg för mina åsikter. Att Maltas sjukvård ska vara den främsta i Europa är lika sant som att de inte röker inomhus på sina krogar (bland de första länder att införa lagen om rökförbud). "Huvudsaken att det ser bra ut i pappren". Bullshit och fasader.

 

St James är ett privatägt sjukhus som ska vara lite bättre än det statliga, lite dyrare och lite närmare. Vi är stammisar allihopa och har väl lite blandade erfarenheter. Denna gång var det Tomas tur att lacka ur och gå bananas.

 

Tomas främre korsband är av sedan någon vecka, han har släppt kryckorna och har inte ont utan är mest svälld och har nedsatt rörlighet på grund av det. St James är sjukhuset som har undersökt, röntgat och nu gett remiss till sjukgymnast i samma lokaler. Jag har varit med på alla besök, som den rutinerade knäräv man är.

 

Nu under 6 veckor ska rehab utföras för att träna upp alla kringliggande småmuskler och de stora lårmusklerna, något som är viktigt för att skydda knät för ytterligare påfrestningar. Det är dessutom viktigt att ha mycket muskler inför en eventuellt kommande operation, för att underlätta den då påföljande rehabperioden.

 

Han hade idag (jag jobbar nattpass så idag var egentligen igår) sitt första möte med sjukgymnasten. Vart hon fått sin titel sjukgymnast ifrån vill jag inte gräva i men det var i vilket fall vad hon kallade sig. Brittiska var hon också, vilket hon poängterade själv, det inte bara genom att gurgla grov brittiska. Vad hon gjorde i St James källare var tämligen oklart, utan fönster och med gammal utrustning inledde hon mötet med att fråga om han hade ryggproblem. Att hon sedan efter 10 minuters samtal började undersöka fel knä var lite olustigt samtidigt som hon uttrycker sitt medlidande så sorgset att till och med kackelackan på golvet kände sig handikappad. Journalen säger klart och tydligt "korsband av - magnetröntgen gjord", men det kan vara bra att fråga ca 10 gånger huruvida korsbandet är tänjt samt tillägga att man måste göra magnetröntgen.

 

När TENS-maskinen rullar in för att "läka" knät skrattar jag, mest för att de placerar den fel och dessutom ej tar av elektrodskydden. TENS är en metod som tvingar musklerna att spänna sig, genom stöm. Skönt eller smärtsamt, beroende på hur hög styrka man kör. Jag har tävlat många gånger med maskinen och vet hur effektfull den är. Men att efter 15 minuter inse att det är fläkten som vibrerar mot låret och inte strömmen känns som en fet fail.

 

Hon går inte igenom en övning med Tomas utan visar snabbt vilka övningar som kan vara bra att kunna, med informationen riktad mot den stackars lärlingen från Tyskland som står där som ett stopplyse. Ingen förklaring, inget "prova själv nu så ska vi se om du gör rätt" och inte ens en antydan till god pedagogik.

 

Tomas lämnar källaren med en nergeggat knä (ultraljudsklet), utan information och med tre övningar som han redan utövat under flera veckor. Hon kunde inte ens fylla i försäkringspappren. Tomas vägrade att betala i entren.

 

Jag kommer från nu att ta över och till fullo ansvara för hans tillfriskning. Vi börjar idag.

 

Under den vecka som passerat har ca 200 pokerspelare samlats på Malta för att tävla i den stora turneringen GSOP live, för en vinst om 69'000 Euro. Betsson hade 35 spelare på plats och Betsafe 40 stycken, stora team fanns stationerade för att bidra till eventet och min roll i röran var att agera värdinna och serva spelarna å Betssons vägnar, alltiallo-bältet satt på.

 

Det har vart långa dagar och sena nätter, lite sömn och mycket spring. Men vi har haft det riktigt roligt under tiden. För omväxlingsskull har det dagliga arbetet stimulerat och så otroligt mycket bra feedback vi fått! Vilken vecka.

 

 

 

En dag på jobbet

 

Betsson med vår spelare Aylar Lie (googla)

 

Heldag på sjön för de utslagna spelarna, bland andra Udo Gardenbach (googla)

 

Kvällsunderhållning

 

Vi som hostat för Betsson, serverat mer öl under veckan än vad någon annan pub på hela ön gjort, vi som kallats Betsson Angels och vi som stolt burit den orangea loggan. Meet Sarah, Catie, Petronella och Sanna!

 

Betsson Pokerblog: http://about.betsson.com/en/poker/

Jag har snott många bilder från Pierre, tack.

 

Ikväll börjar mina nattpass, 6 stycken ska betas av. De sista någonsin.

Dags för lite taktikvila!

Ikväll håller de till rakt nedanför. Kanske är det grannens kyrka som brakar lös idag? Omöjligt att titta på film är det i alla fall, man känner sig som ett barn på Scandic's kvällsföreställningar, det luktar munkar och spelas livemusik med teater. Helt okej att vara ensam hemma när man helt omöjligt kan känna sig just ensam. Just nu rullar Elvis alla klassiker, nyss var det 90-talsklassiker och Euphoria. En sockerkaramell till sen kryper jag till sängs.

 

 

Så var vi här igen, bosatta i ett läckande fuskbygge. Läckande schakt och rinnande vatten. En gång trasigt, alltid trasigt. Ni kommer kanske ihåg striderna jag tagit med hantverkare, där jag under första halvåret försökte få dem att laga läckan i schaktet. (Kvinnor kan). Ett halvår tog det, nu har det gått 10 månader och det rinner i schaktet, igen. Sist kletade de lite silikon runt rören för att "täta för lukterna", istället för att fixa den egentliga läckan. Se och lär, maltesjävlar!

 

Observera masken i taket. Vi tar bort dem flera gånger per dag.

 

Jag berättade hela historian om hur någon var där och fixade läckan med lukten och "did a crappy work" genom att bara kladda silikon. 

 

Till svar fick jag:

 

På med skygglapparna.

 

Han avslutar visiten om 3 minuter med:
"Mela, there is nothing I can do about it ta"

Jag är både lycklig och välmående just nu. Mycket spännande ligger framför oss och hösten kommer att bli hur bra som helst! Att jag idag är ledig bidrar nog något till lyckoruset. För man blir faktiskt jäkligt glad av att fika i lugn och ro, inga måsten och inga bekymmer. Precis som det ska vara. Hade igår en plan om att jag skulle träna, men nej, fan vad skönt att ta en fet bulle, hålla käft och bara må bra. Det är viktigt att man får lite av båda, och jag föredrar det ena alternativet mer just nu. Lägenhetsdjungeln har växt upp till ett buskage igen och vi vet inte vart vi ska börja snåra, jag har idag sett tre lägenheter och jag misstänker att det blir bra många fler innan det är färdigt. Förra året strulade vi runt mellan 25 stycken innan vi fann denna nuvarande pärla. Månne vi alla finna lösningar.

 

 

Pappa och lillebror har begett sig till Kebnekaise för att bestiga toppen i veckan. Vilket äventyr och vilken grej! Tydligen har bror vart sjuk i två veckor men hans sjumilakliv lär ju döda vilken backe som helst, och att pappas vilja bestiger det mesta visste vi sedan innan. Ska bli kul att höra hur det gått, jag hejar på!

 

Mammas antika (jo, rätt ordval mamma) shorts har återigen dammats av och sitter numera som ett smäck! Håll hårt i galgarna nästa gång jag är hem, man vet aldrig vad som försvinner.

 

 

Slutligen en allmänbildande fråga: Alla fyra mynt nedan tillhör den europeiska valutan Euro. De fyra mynten är alla från olika länder, ett är maltesisk och jag undrar vilket och varför? Det är fusk att svara om du har tittat på Instagram.

 

Andra sidan, jag hoppas att du saknat mig. FÖR NU KOMMER JAG!

Två veckor med Tomas, höstens godaste morot!

 

 

2011- www.jetlagus.blogg.se

Festivalen fortsätter i vanlig ordning och idag, söndag, ska vara finalkvällen för St Julians, viken mitt emot. Under hela sommarhalvåret har de fest (festa) i byarna och varje by har sin egna vecka. Vad de firar: respektive kyrkas skyddshelgon. Jag hoppas gudarna får smaka på raketerna lika mycket som vi får här nere får. Vad det nu ska vara bra för.

 

Flaggorna var igår på halvstång, gatorna var avstängda och raketerna sparades inte på. Jag mötte upp Tomas direkt efter jobbet och vi gick tillsammans hem genom folkmassorna. Åh herre gud vad skräp! Vem sopar upp skiten undrar jag.

 

 

Övrig information om Malta:

Män här nere, Maltesiska män, är riktiga lortgrisar och kvinnoförnedrare. Utan att överdriva är majoriteten av gatornas män riktiga svin. Kvinnor måste ha en jävla stake för att ta sig igenom ett gäng byggarbetare, målare, lastbilschaufförer eller andra arbetare som inte har direktkontakt med konsumenter. Oavsett kvinnans ursprung, utseende eller ärende. Det är lockläten, smackningar, visslingar, slängord och glåpord. Men, jag har funnit en effektiv teknik mot denna förteelse:

 

Höj ett varningens finger!

 

Det svider aldrig så mycket i en katolsk mans öga, som när han får det långa fingret i ansiktet, utan att fingrets ägare så mycket som blickat åt honom, bara passerar ignorant med ja, ett finger. Att jag igår var nära på att bli ikappsprungen av 5 män var underhållande. Mitt på strandpromenaden. Att gå från "sexy mama, come here" till "you ugly mother fucker" på 2 sekunder är intressant. Våga vissla igen, jag har tyngre mothugg på lager.

 

Kom ihåg, det första man lär sig på främmande språk är de grövstaste grövsta svordommarna. Att ta seden dit man kommer, är precis vad jag gör. Jag råkar bara vara kvinna i det.

Ibland när man vaknar ligger bombplattformen och guppar ute i viken nedanför. Då vet man, att kvällen kommer bli olidlig.

 

När man ligger på klipporna och solar, och ser denna bombplattform bör man omedelbart lämna vattnet och bege sig långt ifrån.

 

Det smäller så högt, man blir så rädd. Ingen förvarning och aldrig något som syns. Det bara smäller.

 

Igår drog de igång igen, malteserna med sina hembyggda raketer, bomber och smällare. Det skulle tydligen vara en festival/parad i St Julians. Provbombningen började redan mitt på dagen, när jag i min egen värld satt på sängkanten och förberedde jobbdagen. PANG! Om det skallrar i rutorna hos oss, vad gör det inte då nere på klipporna.

 

Fint på bild. Svårt att sova till.
Till gårdagens händelse hör även att en ful bil drog igång sitt billarm varje gång det smällde. Ljud på ljud upplevs lite som kaka på kaka vid midnatt.

 

Igår hade vi vår första salsaträning, basstegen skulle tränas och den omtalade rytmen skulle hittas. Vår personlige tränare gjorde sitt bästa i att lära de "enkla" stegen och grabbarna följde med i svängarna, bäst deras höfter förmådde.

 

 

 

Leidy avslutar med orden, "wow, Im really impressed".

Inte kort därpå fyller hon i "well, you need to practice to get the rhythm".

Vi hade skitkul och nu har ni sett hur första lektionen såg ut, motorik i världsklass. Kanske vi återkommer med en finaluppvisning. Let's dance!

Satt under dagens lunch och sneglade mot horisonten.

"Men... är det inte...?"

 

 

Jag och mormor?

Sömn till 11. Brunch på Minst. Sol till 15. Barhäng på Exiles.

Jobb till 03.

 

 

Jag har inte vågat bada på ett tag, doppar fötterna och skvätter lite i bästa fall. Den klassiska höstklådan är tillbaka och jag har inte saknat den. Jag och min kropp är ett mysterium.