Vi har badat otroligt mycket i helgen. Jag har tagit beslutet att mitt omskrivna sår kan badas igen och vilken fröjd för kroppen! Det pendlar mellan 30-35 grader om dagarna och ett svalkande vatten är mer än behövligt. Lördagen spenderades rakt nedanför på klipporna och söndagen på vårt favorittak. Vi har även konstaterat att dagens match är en så kallad win win situation, alternativt loose loose problem. Malta är uppdelade i två parter, varvid ena halvan hejar på Italien och den andra halvan på England. Då Malta själv aldrig någonsin skulle spela sig in i EM (eller annat mästerskap för den delen), måste de heja på sina rötter, vilket då blir grannlandet Italien eller forna gammelblodet England. Alltså, oavsett förlopp i kvällens spelade match, kunde vi vänta oss hysteri på vägen nedanför. Oavsett.

Mycket riktigt. Det är nu över en timma sedan matchen avgjordes och än har de inte slut på tutgasen. Må de tappa lusten, vi vill sova!

 

Samma plats som förra året, samma sällskap och lika trevligt. Till och med trevligare!

Detta år med en krans som har mycket historia och sår bakom sig. Det är inte det lättaste att hitta blommor på denna ö, det ska gudarna veta. De fåtal färgklickar som finns är hårt bevakade av svenskhatande vakthundar och hagelbrakare. Det är åtmindtone vad jag föreställt mig och utgick ifrån då jag slängde mig från buske till buske, iförd kamoflageklädsel -klockan 14.00 mitt i Sliemas centrala kvartersgator. Med såriga ben och slitna fingrar (hann inte ens anända saxen) kom jag hem med lite töra grenar och ett stycke snöre. Jag är stolt och detta är andra gången i mitt liv som jag snor blommor. Första gången var också utomlands, på pappas 50-årsdag. Eller ja, det var ju geten som käkat upp papigojblomman? Eller var det en glasbit som karvat sig genom den trådiga själken? Man vet inte. Getter finns det inte på Malta, så denna gång får jag skylla på alla de andra svenska damerna.

Vi inledde morgonen med att gå upp 06.45 och baka äppelpaj för 40 personer, en företagsfest på Tomas företag som vi tyvärr själva inte kunde närvara vid. Jag gick förbi för att lämna sås och vi inledde dock kvällen på Phoenix's terass tillsammans med nötter och öl. Vidare gick vi oss svettiga, med blommor i håret och mötte flera frågande blickar, "vad är den senska grejen med blommor i håret?". Mycket främmande för människor som inte är vana vid denna tradition.

Till middag fick vi både sill, potatis, prinskorv och köttbullar, tillsammans med nubbe och rosé. Fantastiskt arrangemang och jag vill ge en eloge till Sebbe och Christina som styrt upp eventet.  Kvällen -flöt- bokstavligen talat på bra och Tomas fick lov att bada innan vi gick hem. ÄNTLIGEN fick han sitt nattbad och det var ok denna gång. Hem strosade vi tillsammans inte allt för sent, för att på samma sätt som förra året, avsluta med en turistbild i den klassiska Surf side-statyn.

Tomas har nu fått sina bilder intankade på dator och jag har äran att dela med mig av pojkarnas minnen till er.

Till att börja med kan jag här från söder rapportera att Tomas, med egna ord, uttalat "Fyfan vad less jag blir på människor som inte kan fotografera. Ja du vet, kapar vid knäna, får inte med helheten och missar känslan i bilderna". Aaaahaha, hur länge har vi bott tillsammans sa vi? 25 år? Jag har ett starkt inflytande på karln, omedvetet, smärtfritt men jävligt effektivt. Från "Eye in the corner" till mästerfotograf! Jag är stolt.

Hur som och vidare följer.

7 timmar på flygplats, i väntan på väskor glömda i München För att sedan framme i centrala Kiev träna hjärngympa, för att komma in: "håll ner x x x och x samtidigt"

 
 

Första matchdagen, öppningsmatch mot huvudnationen Ukraina!

 

Tomas springer in i gamla fotbollskollegor från Umeå.

 

 

Rickard är stum.

Svensexa för vår vän Johan:

 

Erik får en kaka på sängen, 24 år gammal. Storebror kan han.

Sightseeing i Kiev:

 

Maltapojkarna i Swedish corner. Sebbe och Dr Hunt.

För att gemensamt tåga med 20'000 svenskar mot Englandsmatchen. Kan ni föreställa er 20'000 svenska grabbar (fotbollsgrabbar) tillsammans sjunga Euphoria, genom en hel stad? Jag har svårt att se/höra/föreställa mig.

 

Nöjda med varsin körv och burgare.

Sverige tar ledningen med 2-1! Tröjorna ryker och grabbarna går i falsett.

 

Se där, vem satt på raden bredvid om inte Bollnäspöjken Kilian?

Både kropparna och skorna är matta. Dags att slänga in handuken efter en vecka.

 

Allting gott, slutet gott.

Sverige har gjort sitt och vi tackar för en underhållande match mot England. Många mål och flera förhoppningstoppar, fotboll som till och med underhåller en skogsmulle. Jag spenderade nästan hela min fredag på Tigne Lido Beach cub, tillsammans med härliga jenter, för att spendera kvällen på samma plats med hulliagner och för att de senare kvällstimmarna hänga med ett brödigt gäng på Club H för 30års-fest med kollegor.







Mycket senare på nattklubb.
Missödande nog, lyckades jag sätta min fot under en annan mans fot, vilket resulterade i kalabalik inne på damtoan. Det var inte en lika vacker historia som sist, då tanter skulle titta på bebis, denna gång urartade kalabaliken i blod och papperstussar. Den lilla glasskärvan som etsat sig fast i mannens skosulas undersida snittade upp min fot tillräckligt mycket för att skapa ett titthål mot benkotorna. Hoppsan, se där. Intressant. En rysk kvinna hetsade upp sig och kom springandes med en våt Smirnoff-servett "No worries, it's pure vodka" -smack ner i såret. Och det var det, dra åt helvete sa lill-Göte. Såret surnade till och sved värre än vitlöksdoppade linser. En tapper Julia-kollega baddade, tröck, putsade och jag hade skrattanfall. Ska jag sy? Nej hit med tejp! Vi lyckades tillsammans få foten torr och skon ren, ett enormt plåter lappade ihop och där stod jag hel igen. Plåstret fungerade fint tills att jag morgonen efter sätter mig på sängkanten, slår ner paddlarna på klinkern och reser mig. Känner hur såret stretchas, skorpan ger vika och denna gång ensam, står jag tillbaka på ruta ett. Papper, tussar, badda, trycka, ligga, handfat, blod, golv, blod, 5 plåser, torrt.

I lugnan ro, befinner jag mig nu i soffan, fotboll på tv:n, sushi för tre (enligt MedAsia som levererade tre ätpinnar och tre lyckokakor till mina 18 bitar sushi) samt en dator rullandes med brors fina present som avnjuts! Här kan man va och må bra!

Nu är jag äntligen ledig och kommer att spendera dagen i gult och blått. Jag hoppas att vi inte förlorar med allt för mycket ikväll, tar till alla metoder för att locka fram lite framgång. Flätat hår och äggmacka med kaviar?



Kan det bli mer svenskt?
Givetvis, men inte här.

Grabbarna har det kanonbra i Kiev och drömmer om en vinst på fredag. Öppningsmatchen mot Ukraina innebar manliga känslor som endast kan upplevas i sin storhet till sport, fördelsaktigt fotboll. Ligan har delat sig i två läger, där den ena halvan föredrar ölbateljarna och den andra halvan föredrar sightseeing, inget att klaga på alltså: de har de alla bra sina mått mätta!

De har hunnit med en svensexa och de har tydligen hunnit med att sova också, enligt säkra källor.
Jag själv kommer att se Englandsmatchen på storbild här nere, tillsammans med ofantligt många maltes-svenskar. (Det är därför som det blåa nagellacket sitter kvar, mamma).



Landar på söndag.

Nu kan han äntligen få antas ut, svärmor har lämnat ön igen och han tar semester från vardagen för att slicka sina sår. Bilderna får tala för sig själva och de är INTE arrangerade.




Notera gärna att de stora och starka männen, har med stor omsorg valt väskor inför sin semester tillsammans. Är man lite manligare än alla andra, är det inte mer än rättvist att jämna ut lite.

Vi är bra på att vara effektiva och valde därför att dra av hela ön på en dag, via fula vägar och en karta som inte uppdaterats sedan engelsmännen belägrade ön, skumpade vi oss från ösida till ösida. Kalla oss orienterare men den där billiga skitkartan har ett andravärde lägre än toapapper. Min inbyggda kompass och pappas glädje i att åka smala grusvägar utgjorde en bättre kombination är felaktiga skyltar och dåliga höjdkurvor. Mamma hade inte mycket att säga till om från banksäte, mer än att be oss sakta ner i kurvorna när hon blev åksjuk.

Vi hann göra pisstopp i Mdina, Dingli Cliffs, Marsaxlokk (efter två varv runt flygplatsen), St Peter's pool -där vi dök med det riktiga Pele med tillhörande gulkedja och avslutade sedan med en svettig hemresa. Inte många stopp kan tyckas, men vi har då åkt desto längre och sett desto mer. Jag trodde jag hade åkt på alla vägar redan... Finns tydligen kostigar här med. Vi hade även förmånen att spatsera med 15 under cover-kostymer med hörsnäckor och BMW-eskort. Tydligen var Cyperns president på stadsbesök med sin röda slips. Han tyckte också att Mdina var fint.

Nu är det brända fläsket stekt, och ganska icke-vänt. I torsdags var det maltesisk röddag och vi tog en liten puffra över vattnet norrut, mot den lilla mellanön Comino. Sluthållplats Blue lagoon. Precis som det låter är det en blå lagun som är jävligt blå. Liksom sist jag var här slog jag åter till på en sjuklig vistelse, ön tenderar att föra med sig otur. Sist var det penicilin och feber, denna gång kom jag undan med alvedon och nässpray. Skam den som ger sig och ge mig, det är något jag är dålig på. Tomas har besegrat Monte Cristos fängelse och faktiskt blickat ut över dess klippa. Jag hittade ett djur (!) på ön och mamma brände arslet. Pappa, han har aldrig mått bättre.

Vi "höll ut" i 6 timmar innan vi puffrade hemåt igen, hann se en miljonbåt med hål i baken, halvvägs ner i djupet. Stackarn hade repat skråvet och sjönk sakta men bestämt neråt, turistbåten före oss försökte bogsera. Vet tyvärr inte hur det slutade.













Hemma på säkra land grillade vi till solnedgången, spillde rödvin och snackade goja.
Tomas har lovat att det var sista gången han badat för i år. Det är manetår i år och jag har upptäckt ytterligare en liten fobi för honom. Nu ska jag ut och jaga havsdjur, vi ska ha manetkrig!

Och grattis överraskad 20-åring, på din dag före födelsedagen.

... passar Sarah på att blogga. Klassiskt.

Vi har spenderat hela dagen nere på Surfside och ser väl ut ungefär därefter. Det är riktigt hett ute och vi tackar vinden för den lilla svalka vi får, även havet bidrar med en plurrande kyla vilken till och med mamma avnjuter efter lite pina med att ta sig ner. Pappa är för rastlös för att ligga stilla som oss soldyrkare och jag tror att Surfside fått sin egna "Pele". Likheterna är slående:

En helt perfekt dag passerade den 4e juni och den var full av onyttigheter, goda ting och fint väder.








Nu väntar lite jobb för mig idag, för att sedan spendera ytterligare 3 dagar med mina semesterpäron! Vi har en hel del utflykter planerade och som tur är faller torsdagen på en public holliday, vilket betyder att även Tomas är ledig med oss. Det ser vi fram emot.

Visst har jag ett fint halsband på mig?

Med liljekonvaljerna och styvmorsviolerna kom även efterlängtat besök. Nu mår vi alla bra och kommer så fortsätta att göra i en hel vecka. På återhörande!

Igår samlades ett glatt gäng gulingar för att supporta Sveriges träningsmatch mot Island. Supportrarna själva kommer att sitta på EM-läktaren om ca 1.5 vecka, tillsammans med ca 70´000 andra fotbollsnördar.

Det var ganska lärorikt igår också, det var inte bara öl och pizza på bordet. Jag fick till exempel delta i ett quiz, där jag bland annat fick lära mig namnen på utdöda fotbollsspelare, fotbolls"legender", laguppställningar, åldrar i truppen, att det är 7 och inte 3 landsgränser till Ukraina samt att de kommer att vara bortresta i 7 dagar och inte 5. Visste ni för övrigt hur många gruppspelsgrupper det var inför EM? Vilka som deltog i vilka? Vem som gjorde flest mål? Eller varför inte, vilka flygbolag de kommer att flyga med? Jag vet varför de ville ha med mig i detta quiz, de ville känna sig BÄST.

Tisdag kväll innebar ledighet och påföljande sovmorgon, det firade vi av med lite tjockare rödtjut och planerad grillning nere vid havet. Kolen, som så stort ska vara självantändande, hade tänt sin sista brasa och kvar stod vi med genomrutten kol, protestant mot eld och säkerligen var den inte ens torr. Jag och Karin valde att öppna vinflaskan och överlät själva påtändningen åt grabbarna, Johan och Tomas.



Vi kallar bilden för Stockholmsgrillning.
Ingen rök utan eld, som man säger.

Efter att fått fyr på brasan närmade sig den sena middagen skymning och om kycklingen var genomgrillad eller ej får morgondagens eventuella magplågor förtälja. Gott blev det och en fin kväll fick vi.



Granngubben kom ner med den skattefria dunken och smällde på en sjudundrande explosion i vår lilla, röda grill. All cred till honom och dunken.
Nu ska jag njuta av min lediga dag!

Idag, söndag, har vi vinkat av Englundskans dotran mot hemfärd för egen maskin. Vi körde henne upp till flygplatsen, vinkade av och fortsatte i bil ner till MarsaXlokk för att gå på söndagsmarknad!

Vi har och har haft det kanonbra! Det har hänt så mycket galet och vi har skrattat otroligt mycket. Inte minst har vi deltagit i Lisas möhippa under en liten del av lördagen. Superkul!

Emma har burit två balar skithuspapper ner för bargatan i PV och drappats av en så kallad "skivstångs-fail", vänster bal *bang*, höger bal *bang*. Mitt i PV-trappan står vi med toapapper runt fötterna, turligt nog ej nerrullandes för trapporna men ack så nära. Det händer bara Emma och det händer bara på offentliga plater. Nödig, någon? Vi har så det räcker till hela PV!

Vidare har Tomas lärt sig fördelarna med automatväxlat fordon, fördelar med start i backe och så. I ett P-hus står vi, uppförsbacke och ska pilla ut den lilla biljetten, Tomas får ett oväntat infall och misstänker bakåtrull (inte en käft bakåt och noll risk i att eventuellt rulla). Med tväromvriden ratt släpper han bromsen och utan koppling måste man givetvis vara sjukt snabb över till gasen (?) för att inte frihjula baklänges. Omvriden ratt tillsammans med gasen i mattan har aldrig vart en succé, inte ens om man hade haft en koppling... Det är tur att vägen till bromsen var lika snabb som vägen till gasen. 

Vi har även haft ett sjuhelvetes problem i att täcka hud och skymma brännor. Jag kan inte med ord beskriva Emmas högra hålfot, Linas vänstra fot, framsida lår, nacke, bröst och ljumskar. Det blir något för er att förundras över live. Solen är het, även om molnen täcker det blåa, och insmörjningstekniskerna kan även de diskuteras. "Men Emma vafan, hur har du kletat ut på ryggen då? Jag har fingrar överallt!" -Lina, fredag kväll.















3 små apor hoppade i sängen, nu är vi bara 2. Jag och syster har en gemensam dag kvar, den ska vi ta till vara på.

Vi har de första två dagarna betat av lite nödvändig semestershopping då det klassiskt hör semestern till och jag tackar besöket för min snålskjuts av deras term semester. Man får följa strömmen och götta sig likt en semester, med fin ursäkt till det, det gillar jag.

Vi har hittills inte gjort annat än slappat, ätit gott, druckit gott och solat våra hudar. Våra planer är inte allt för avvikande för kommande dagar heller. Vi har det bra!





Nu är även bror hemma, han landade i svenneland igår och mamma fick håva in honom i trygghet. Det slog oss när vi satt och mumsade Cinnabons att just jävlar, nu har lillebror kommit hem! Emma reagerade med fontänkalas och det blev ett jädrans liv runt bordet. Om det beror på lättnad eller att ej längre vara ensam hemma vet jag inte, det är ganska oklart.