Vi har haft det så bra i helgen, Tomas och Eriks föräldrar Mats och Isabell är som nämnts nere en vecka tillsammans med Isabells syster Yvonne och hennes man Hasse. Den stora släkten och jag har gjort hela Malta och ön Gozo under dagarna två och resultaten blev mätta magar, nöjda besökare, röda näsor och förkylda barn. 
Vi har svept förbi mycket små byar och mycket stora byar, fina vägar och mindre fina vägar, dåligt väder och mycket fint väder... Vi har fått ut allt möjligt tänkbart ur tripperna och det sora samtalsämnet (bortsett från registreringsnummer) har vart mat! Som vi har ätit och som vi har mått. Fantastiska middagar, stora luncher, höga kakor, djupa kaffekoppar och ändlösa vinglas är smått sammanfattande. Detta är givetvis en av de postiva delarna med att ha besök, man har en "ursäkt" att äta oförskämt gott.

Ikväll sviker jag dock ligan för en säng, fick en förkylning av helgen (eller Tomas) och tänker göra som alltid när jag är sjuk -sova mig frisk!




Godnatt från mig.
Ps. Vi är nu på registreringsnummer 020. Ds.

är det tydligen idag. Vem kom på den idén? Det jag eftersökte var alla helgons dag, vilket är imorn. Jag hade nämligen tänkt att visa vad vi gjort här nere för att få in den rätta stämningen.

Förra helgen bestämde jag mig för att ge mig an en pumpa, karva och hacka mig till en sån där halloweengubbe. Så det gjorde jag. Tomas fick hjälpa till han med. Men bara lite.

Nu står den fint i vardagsrummet och ler lite småsnällt och faktiskt ganska sött åt oss under kvällarna. Han börjar dock vissna lite nu, men har ändå hängt med rätt bra tycker jag.

Jag har även fått lite smygbilder från Emma, som visar att det finns Halloweengubbar även hemma...
Jag har koll på er :)

Jag vet även att faster Lena med man Ingvar är hemma och hälsar på i Alfta. De kommer med största sannolikhet att tända ljus i imornkväll så det kommer jag också att göra.

Morgondagen börjar med att hela ligan far ut på lite utflykt. I två bilar med mig och Tomas bakom varsin ratt ska vi återigen ratta oss genom gator och byar. Kvällen avslutas i Valletta på vår nya favoritrestaurang när det kommer till skaldjur -Fumia (där Emma åt musslor).
Men först, Tomas match ikväll till lite gomat till sängen.

Det var allt om alla helgon. Lutfisken lämnar jag åt pappa.
Ps. Vi är nu på registreringsnummer 014. Ds.

Dj Marjon,
Maria Mutola,
Marion Jones,
Jonsson och
Maria.
Kärt barn har många namn. Hon är döpt Maria Helena Viola Jonsson och hon döpte mig Buffe av någon oförstådd anledning. Vi har följts åt sedan barnsben, trots 20 mils avstånd (Alfta-Sönsvall). Vi var varandras fiende från det att hon fyllde 10 och jag fyllde 9. Överst på pallen var krigsmålet. När vi sedan år 2004 blev sambos i Sandviken blev vi bästa vänner, tränade tillsammans, hängde med grabbarna, gjorde hyss, lärde oss spela guitarr, tittade på idol, lyssnade på Cat Stevens och lagade oftast flygande jakob, stuvade makaroner, hargryta eller rårisbiffar. 
Efter studenten 2007 flyttade vi ifrån varandra och idag är avståndet bra mycket större än 20 mil. Men avstånd är en bagatell.

Helg. Helg. Helg. Helg. Helg!!

Nu ni, nu njuter vi. Förra helgen var onödig och inte ens efterlängtad, hade ju inte direkt jobbat oss utbrända efter den veckan. Denna gång var det annorlunda. Vi såg verkligen fram emot två dagars ledighet! Inte för att vi är utbrända, långt ifrån. Men buteljen under after worken var godare än någonsin och fötterna lite lättare än vanligt då när klockan passerat 17.00.

Så kom frågan från våra kollegor, "So what are your plans for the weekend?"
Well, vi ska inte med er ut ikväll (fredag) för vi ska vara hemma med pizza. Sen imorgon (lördag) ska vi åka och köpa täcken. Sen ska vi inte göra så mycket mer.
"Oh, that sounds... interesting?" Nej kära kollegor, men vi gillare!

Det är utklädningsfestligheter ikväll, jag är riktigt taggad men grabbarna är passiva till utklädningsdelen. Vi får väl se vem som bestämmer i huset...


En bild från Oktoberfest förra helgen, där flätorna bidrog till tyskkänslan från min sida. Tillsammans med ölen.

Nu när jag varit "mellan två jobb" i nio månader börjar kassan sådär perfekt lagomt rassla ner sig till gränsnivå. Första inkomsten ska förhoppningsvis trilla in och premiärplussa mitt nya fina maltesiska bankkonto imorgon om alla siffror sitter där dem ska. Men att jag extraknäcker skall icke stickas under stol med, som behåringsborttagare... Känsliga läsare varnas, stötande bilder kan förekomma.

Det har hänt så himla mycket sjukt som jag bestämt mig för att komma ihåg i syfte att kunna skriva ner det här. Såna där saker som man ser eller upplever och tänker "så förbannat typiskt att jag inte har kameran med mig exakt just nu". Givetvis vänder minnet mig ryggen en aning och jag kommer inte ens ihåg situationerna, men för att ge smakprov på scenariorna...

Malteser är storartade experter på att sluta förvåna, man får sig ett gött morgonflin under varje promenad till Ta'Xbiex och sedan ett kvällsleende på vägen hem till Sliema. Det är charmigt på något vis, hur de varje morgon springer längs gatorna och plockar utplacerade soppåsar, hur de med hjälp av en utlaggd planka målar väggrenslinjer för hand med pensel, hur man varje dag (trots livserfarenhet) väljer att ta bil 1 km till jobbet samt ligger på tutan frustrerad av köer och idiotiparkeringar, hur man göder sina inavlade hundar till ett utseende av grisar på spätt och hur man trots sittandes på en trasig pinnstol skiner upp mot förbipasserande med ett morgonhumör likt dagssländor och hojtar "god morning dear" med ett leende utan tänder.

Fashinerade folkslag. Jag ska ta med mig kameran under någon av de kommande arbetsdagarna, så kanske ni även får se en bild från takvåningen med bild över utsikten från vårt kontor.

Första arbetsveckan är gjord och första riktigta helgen på nio månader avnjuts just nu. Jag satt igår med kollegorna på vår kontorsterrass och såg ut över solnedgången med en öl i handen, bara det att vi satt kvar ett bra tag efter det att solen just gått ner också. Det blev en fin kväll och Tomas satt hemma med en färdiglagad räkpasta och inväntade oss tappra soldater.
Ikväll väntar omtalade Oktoberfest, någon form av tillställning som malteserna har årligen. 20.30 avgår en buss med svenska spekulanter och jag, Tomas och Erik ska späda ut blandningen ytterligare. Det är kasst väder så vi får se vad vi hittar på imorgon, jag skjuter in ett bet på att vi ligger inne med godis och film till kvällning.

Hoppas ni får en fin helg!

Sju dagar går fort, alldeles för fort.

Tisdag kväll.

Brudarna anländer och istället för en tjock och opålitlig taxisnubbe som utlovats står jag och Tomas med en skylt och väntar vid ankomsthallen. Första bilresan med en förjäkligt pålitlig bilist börjar här, med me myself bakom styret. Vi firade med en sushi på Hugos, de döpte restaurangen till favorithak, gick hem och käkade svenskt godis och tuggade snus. Resan har börjat!

Onsdag.

Tidig frukost på ballen och en morgonpromenad kickar off onsdagen. Bilen rullar vidare till beryktade St Peters Pool, vattnet är inte som det brukar men humöret bättre än standard. Vi solar, plaskar, äter och (vissa) bränner sig lite. Dagen avslutas med veckans andra besök på Hugos. Gruppbild tas på bestämd standardplats.


Torsdag.
Torsdagen bedrevs på solstol i sanden på Maltas största sandstrand Millieha på norra sidan. Bilen puttrade alltså vidare idag igen. Vi förberedde oss senare under kvällen på en bragdentré, storasyster skulle anlända! Med peace tecknen på båda nävarna och med ett trestegshopp flög hon ut genom ankomstdörrarna gladare än någonsin. Äntligen var vi samlade! Mot Meet och en rejält köttstycke (Emma åt mediumstekt!!). Givetvis gruppbild på samma plats, fyra styck som det ska vara. De två äldsta somnade förtjänt gott med en varsin blaska i vår dubbelbinge därefter.


Fredag.
Vi trodde att detta kanske kunde vara sista soldagen, vilket senare skulle visa sig vara fel. Till stranden åkte vi, Maltas näst största strand och det på södra sidan -Golden Bay. På kvällen åkte systrarna och bröderna in till huvudstaden Valletta och strosade runt, avslutade med brakmiddag på en fin seafood-restaurang (Emma åt musslor!!).


Lördag.
Jag överlät ratten till Tomas och han fick nu transportera hönsgården genom hela ön, på en färja och runt på norra lillön Gozo. Här hittade vi lite utsikt, lite pittoreska byar, lite mat, lite regn, lite kaktusfrukt som tyvärr inte gick att äta, lite nudister och lite general touristing. När vi gick i land på huvudön Malta igen fick de som tål gluten smaka på CINNABON's, inte lika övertygade sig mig men dock belåtna... Sen kommer vi till kvällen. Utekvällen. Det skulle bjudas på dansshower, paparazzibilder och korta malteser. Vi lagade en saffransås med skaldjur och drack vin till det, fyllde på med lite mer vin och sen hade vi skitkul!



Söndag.
Moln, kallt och regn får sammanfatta denna dag. Men ingen blev gladare än dem som fick gå och sätta sig helt ensamma inne på en biosalong.


Måndag.
Jag började jobba denna dag och systrarna fick sköta sig själva, av bilderna att tolka har de haft det riktigt gott. De var bruna och fina också. Jag återslöt på eftermiddagen och vi tog ett tredje besök till Hugos för att dämpa sushibegären... Skål!


Tisdag.
Jag jobbade denna dag också, de skötte sig bra och har tydligen käkat toast till lunch, den enda bilden jag har från deras dag. Jag kan skvallra att de även shoppade loss sista dagen samt att de gjorde det jättefint i lägenheten tills vi kom hem igen. Jag och Tomas körde dem till flygplatsen, åt en avskedsmiddag under en nypa stress och fick sedan krama dem hejdå. Vi har haft en helt fantastisk tid tillsammans här nere och nu har ni fått ta del av den med. Tack för denna fina vecka älskade systrar! Saknar er redan.

Första lasset kärlek kommer idag, eller ikväll rättare sagt. Sanna och Emma sätter sina fötter på ön för första gången och jag är alldeles nipprig. Andra lasset kommer på torsdag i form av den äldste systern, Lina. Först då är bordet fullsatt och tjejligan fulländad. Det ska bli så kul!

Jag hoppas nåt innerligt att vädergudarna är med oss. Prognosen just nu gäller:
MALTAWEATHER
Onsdag: Mestadels sol 26°C
Torsdag: Delvis molnigt 26°C
Fredag: Storm och regn 25°C
Lördag: Åska och regn 25°C
Söndag: Åska och regn 25°C
WINDFINDER
Onsdag: Mestadels sol 23°C
Torsdag: Mestadels sol 24°C
Fredag: Mestadels sol 24°C
Lördag: Delvis molnigt 24°C
Söndag: Mestadels sol 24°C
Vilken skulle ni lita på? :)


Bara lillbrorsan som saknas till veckan.

Det har  vart overkligt kallt i någon dag nu igen, så pass blåsigt att bröderna Lindberg fått hålla mig i hand för att inte tumla iväg med glänningarna. Men lagomt till systrabesöket kommer återvänder högtrycket igen, kan inte bli lämpligare och bätte. Komsi komsi 27 grader och hellyse.
Vi skulle köra runt ön på sight seeing, handla väsentligheter, strosa och bada var planen. Det började bra, rejäl inhandling av tvättkorgar, sopkorgar, utökat köksredskapsutbud, handdukar, lakan, städmopp och krukor. Alltså dessa förbannade krukor, vad stoppar de ner sina kaktusar i? Vi har letat överallt för att finna en simpel, normal kruka. Igår fann vi den första, en plastkruka dock, men det finns krukor. Det är det viktigaste.


Vi stannade till i Mosta för att titta på europas fjärde största kyrkkupol (den som under andra världskriget bombades, bara det att när bomben föll genom kyrktaket utlöstes den aldrig -vatten på kvarn för katolikerna). Vi var inte de enda att besöka Mostas kupol, vi fann ett gäng icke välinpassade hojar intill kyrkan. Jag ville fota ägarna till vrålåken men grabbarna blev paranoida "Sarah, de kommer att komma efter dig". De var tydligen några som kallar sig för "helvetets änglar" (jag fick inte skriva ner deras motsvarande namn på engelska -de skulle tydligen kunna googla upp mig och återigen -komma efter mig). De hade nån välkänd gängsymbol på ryggen, riviga grabbar med tatueringar och skägg. På Malta? Jaja, jag fick en smygbild senare under dagen på deras ryggar... Hejdå kompisar, hoppas ni finner Malta njutvärt.

Vi åkte sedan för att monsterfika i Mdina på öns kändaste bageri, tårtstället Fontanella! Jag drack tre koppar kaffe för mycket och skulle snart finna det mycket dumt. Vidare åkte vi dock, med sockerkick och kafferus, till olika badställen för att enbart visa hur det ser ut. Tomas utbrister "jag känner mig skitfull" och gasar upp för att slå hastighetsrekord på Malta (70 km/h). Slutdrucket för dig Tomas, inget mer svart kaffe denna helg.

Vi tittade till Popeye Village också, den lilla vikbyn som byggdes för inspelning av Karl-Alfred under 80-talet. Bevarat för turism och förfaller mer och mer för varje år. Lite mysigt.


Lördagskvällen blev pizzabakardag och söndagsmorgonen bjöd på något som aldrig tidigare hänt. Jag menar aldrig tidigare som aldrig någonsin i historien. Tomas och Erik spelade fotboll tillsammans! Som grädden på moset -som backpar. Fotograf på plats för att föreviga denna händelse var givetvis jag, 20 min speltid och en för övrigt underhållande match! Detta i skandinavlaget här nere, FC Scandinavia.

Nu har söndagsgodiset inhandlats och filmerna ligger och tuggar. Vi jobbar oss igenom svenska klassiker nu när alla animerade betats igenom. Todays tip: Änglagård II

Det monstruösa regnet upphörde efter några fascinerande minuter och livet återgick till det normala så när som på avsköljda och rena gator.
Idag är det fredag, igen, och vi har äntligen fått helg -som vi har längtat! Skämt och sido, det ska bli kul att få träffa Tomas på heltid och det ska bli kul att imorgon kunna fira av en-vecka-i-nya-lägenheten. Vi ska imorn åka lite bil runt ön, bland annat ska vi passa på att besöka en grossist för inhandling av husgeråd och givetvis ska Rikard äntligen få se lite badställen vi har att rekommendera.

Jag känner att jag vill visa er lite bilder från vår fina gårkväll, då när Rille fyllde 22.

Vi inledde vår kväll med ett klassiskt Meet-besök. Premiärpojkarna var mer än belåtna och lovade köket ett återbesök.

Kvällen fortsatte mot ett säkert kort, det lilla haket Jules, som serverar den kanske godaste mojiton här nere. Stora och flera getingar får den.

Sedan ville Rille att vi hemskt gärna skulle tvinga upp honom i en slunga, den som kastar iväg sina två passagerare mot en säker död (alt rolig upplevelse) rakt upp i luften och ner igen. Vi ville såklart hjälpa honom med detta då han fyllde år och trots sina förväntade kräkor klarade han sig bra, mycket tack vare sin hjälte till vän. Vi två modigaste stod nere på marken och hejade på.

Vi avslutade prestigefyllt med en liten rackare på Hugos, innan vi hittade tillbaka till Flat 6 243. Det var en fin kväll!

Ikväll är det svensk fotboll på tv. Man vet aldrig vad den infon för med sig för dolda budskap.

Nu snackar vi. Det här är rejäla skurar som dränker lill-ön. Klinkerplattorna i lägenheten vibrerar av åskan.

Det är inte alltid sol på Malta. Välommen höst.



Idag fyller Rille år, grattis Rillich! Vi ska senare ikväll ta tillfället i akt och bege oss ut för att fira och äta gott. Restaurang Meet väntar oss. Trevlig dag önskar vi er.

Nu har vi flyttat och nu är vi riktigt jävla nöjda. Det får jag faktiskt använda starka ord för att beskriva. Vi är riktigt jävligt nöjda.

Flyttlördagen gick smort, ca fem vändor med väskor och påsar tog det oss att flytta från en lägenhet till en annan 100 meter bort. Vi tackade av den fd hyresvärden Christine (som vi kommer att sakna väldigt mycket), tog i hand med den nya (Andrew), fick varsina nycklar och bytet var gjort. Sen att jag vid första försök att entra lägenheten vred av min nyckel tyder ju inte på annat än starka muskler?

När alla behörigheter var svettsamt förflyttade, mindre noggrant anbringade i hög, satte sig ligan på den nyvunna balkongen, knäppte en rackare och konstaterade att, ja, här kan man va.

Ligan splittrades efter ölen och de skvalpande kropparna lunkade sig mot olika ändamål, Erik och Rille fortsatte ölandet lördagen till ära medans vi lite torrare människor satte oss vid havet och avnjöt en delikat lunch. Söndagen fortsatte i samma spår, där vi torrare människor var uppe med tuppen för morgonpromenad för att sedan belönas med brunch vid havet.


Efter att vi packat upp hela lägenheten och fått ordning på det mesta, kan jag konstatera att jag verkligen hittat min själsfrände. Det är verkligen bevisat. Emma, du vet hur fantastiskt noga jag är med mina klädhögar, som direkt avslöjar spår efter besökare? Titta in min frändes skjortordning! Jag skulle mig vilja påstå se en färgskala. Jämför gärna med min kryddhylla. Eller varför inte se över ena skohyllan? De två sista bilderna fyller bara ut raden.


Åter till 'Här kan man va'. Jag har fortfarande inte riktigt smält vår utsikt. Spela roll om vi jobbar. Spela roll om det är ett stenigt landskap. Spela roll om det går mot vinter. Den här utsikten kommer jag aldrig att tröttna på och jag kommer aldrig att ta den för vardag. Påminn mig gärna om någon vecka, men jag tror att jag är säker.


Det är den 4e oktober idag och en svenskflygen fågel kraxade upp nåt om kanelbullens dag? Jo man tackar. Whats's that smell? Mmmmmm, it's so familiar... and it's sooooo good! You know what it is... you can taste it. It's Cinnabon!

Ä N T L I G E N . Imorgon flyttar vi! Det här har vi sett fram emot (inte minst Erik som numera sover med mig och Tomas under ACn).

Vi har alla börjat packa ner våra behörigheter (nej, inte ens börjat fundera kring det) och vi har alla stenkoll på hur själva flyttproceduren kommer att gå tillväga (procedur?).

Tomas kom idag på att vi kanske måste meddela internet- och tv-leverantören om att vi byter adress, good call T, bättre sent än aldrig. Själva omregistreringen ska tydligen ta några dagar så vi blir utan uppkoppling tills på tisdag. Bara så att ni där hemma vet det. Utöver det är väl allt under kontroll, eller?

Jag har ett tips att komma med. Om du inte har en elvisp men ändå ska vispa upp äggvita till maränghård massa, hoppa över delen med att vända upp-och-ner på bunken. Jag klarade mig förvisso denna gång men har lätt för att se vad som skulle kunna hända. I samma veva (vevning) passade jag på att smiska upp en vispgrädde för hand samt porösa till lite kaksmet. Hur tandborstningen känns ikväll återstår att se.

Det blev alltså bakning i Moyra idag igen. En klassisk cheesecake till mig och grabbarna.

Isabell, du kan vara lugn gällande kärlekskilona på Tomas, jag har mina tjuvknep :) Men tack för varningen!

Kaffet är kokat, här kommer kakan!

När Tomas skulle provträna med St Andrews första gången, ställe jag den kanske mest självklara frågan och den fråga som de allra flesta först skulle ställa sig. "Ah vad kul, vilken färg på tröjorna har dem då?". Inte för att det egentligen spelar någon roll (jo det gör det) utan mer för att han i ett senare skede skulle ha hjälp med att hitta fotbollsskor (jo, de bör tydligen matcha).

Sagt och frågat. "Ah vad kul, vilken färg på tröjorna har dem då?". "Rosa" får jag till svar. Ja det var ju jävligt manligt och mycket ovanligt inom fotbollen (bortsett från Sevillas bortaställ 2007, Juventus 2009 och Palermo 2010). Detta ska bli intressant tänkte jag och efter att tidigare erfarat Tomas svårigheter för att särskilja flertalet icke alls så lika ting (kjol vs klänning, sedan vs kombi, chichihuahua vs råtta) blev jag inte allt för förvånad när matchtröjan väl blåttades. Lila! Den är ju lila Tomas! Färgskolan har startat och jag får inte längre sjunga på Jason Mraz dänga "Geek in the pink". Typiskt.
Han påstår dock att de ska ha ett annat ställ också, i rosa. "Okey".

Vi tappra supportrar satt och stöttade fjaskoförlusten och gav den slagne kämpen i lila skjuts hem efteråt. Bättre solnedgång från en arena får man leta efter. Men bättre fotboll är inte svårhittad. Tacka Tomas för att siffrorna hölls låga, lagets enda fotbollsspelare. I matchande skor.

Har passerat.

- Fredagen bjöd på sen middag i form av tacos efter att Tomas spelat korpenmatch med jobbet.

- Lördagen bjöd på Cinnabon (MONSTERbulle), lite bad och lite middagsbjudning hemma hos Duncan och Samantha. De som gifte sig för övrigt. De hade en enorm hund som de kallade för Golden Retriver. Skeptisk. Kanongod mat och trevligt sällskap i form av tre goda arbetskollegor med tillhörande respektive. Plus en hund.

- Söndagen var stendöd. Grabbarna E och R badade på ett hotell och paret S och T gick runt i cirklar på ön. Under parets runda hittades mängder med choklad, godis och även ingredienser till en kladdkaka! Fulländad söndag.

Jag skulle just skriva ett inlägg om den dörrknackande hösten som börjar närma sig även för vår del. "Vi står på tur" tänkte jag döpa den tänkta texten.

Ni som känner mig vet att jag avskyr att ha fel. Det finns liksom inte i mitt register. Men jag måste erkänna (gladeligen faktiskt): jag hade fel.

Med en googlad väderprognos  sitter jag bemästrad av sanningen. Vi får svettas ett tag till grabbar.

Det blåste så skönt och svalt igår att jag faktiskt trodde att de svala brisarna kom för att stanna. Idag står luften stilla igen och lär så göra veckan ut vad det verkar. Bra för brännan, lite sämre för vätskebalansen i kroppen.

Idag är det exakt tre veckor tills vi alla fyra systrar är samlade under samma tak igen. Jag vågar lova er varma dagar då också. Denna sommar har vart så sjukt het att hösten kommer hålla lite högre temperaturer än nedanstående genomsnitt (peppar peppar). Check this out:

För övrigt har jag en riktigt tung bakdel idag, för att åter hänvisa till det vindiga vädret igår.
Föreställ dig en ganska liten människa, med grova remmar kring midjan vars ändar är fästa vid en mindre kombi-bil. Den ganska lilla människan är totalt dubbelvikt och framåtlutad, med spända lår och all kraft riktad framåt. Den ganska lilla människan stretar stillastående med den mindre kombi-bilen på släp efter sig.
Enligt mig själv en hyffsat bra beskrivning av gårdagens promenad i motvind. Dagens bakdel gör sig som sagt hyffsat påmind.

Öns vindar har även bidragit till frekvent sandsopning inne på de tvärvita klinkergolven. Uppskattningsvis en liter finkornig byggsand per dag. Pest eller kolera? Instängd varmluft eller sandbeklädda golv?

Nu ska jag iväg på en liten intervju!
Hej på er.

Det är underhållning i Moyra varje kväll innan läggdags. Kuddar viner genom sovrum, badlakan piskas mot badrumskakel, handflator möts i svidande smällar, offer faller platt och blod spirar ner längs kroppar.

På en av oss.

På mig.

Jag hör ljud. Jag ser skuggor. Jag känner mig förföljd. Jag sover oroligt. Jag försvarar min kropp i sömnen. Jag hugger efter byten. Jag viker mig inte i en duell.

Mina sambos börjar tvivla på huruvida jag far med sanning eller osanning, jag har snart mina medspelare på fiendens sida. De bygger upp en armé och de tror att jag inte vet om det.

Sanningen skall i framtiden träda in i ljuset, världen ska skåda mina sanna ord. Den maltesiska myggan är djävulens sände son, tagen till jorden för att äta mig levande.

Kom an, du fule flygfä! Jag sitter med dödens spray och väntar på dig. Fegis.

Huvudstadsatmosfär.

På morgonen blev jag och lill-Erik semi-malteser. Maltesiskt ID införskaffades!

Sen hittade vi badshorts till lill-Erik. Äntligen!

Vi träffade ett gäng skvallergubbar som samlats för att... skvallra. Misstänker att damerna tvingats till syjunta.

Man finner dessa överallt på ön, ölkaggar som sitter och snackar skit (inte sällan över en Cisk), alternativt tiger tillsammans på en parkbänk med damerna på bänken mittemot. Mysgubbar.

Malta levererade även från poliskåren.

Nu är vi alla glada och nöjda.

Nu ska vi åka och hämta Rillich40 från flygplatsen (Rille från Renskullen 40). Han är en kompis till Tomas och Erik som ska ner på arbetsintervju. Välkommen ner Rille!