Nu är det klart, lägenheten den senare är påskriven och vi har nytt boende från den 1a oktober. Vad som även är klart, är att mina älskade systrar kommer ner och hälsar på som första besökare i den nya lyan. Vi ser alla här nere fram emot det jättemycket och jag längtar galet mycket efter er. Morgonte till soluppgången och kvällsvin till solnedgången. Komsi!

Tomas ser man inte mycket av under veckodagarna, har han inte träning så har han match och har han inte match så jobbar han. Men idag var det public holiday, ligan begav sig till öns största strand tillsammans med fler goa gubbar, andra soldyrkare och flertalet skumma urinvånare. Vi fann en lirare som valt sovposition av mindre kroppscharmande art. Grabbarna tog sikte och funderade länge på hur valet av sovstil gjorts.


Vi har även här i veckan besökt en riktigt äcklig beach på västa sidan av ön, en av fyra sandstränder och troligtvis den fulaste. Nu vet vi det och behöver inte åka dit igen. Tong och slemsten, vi vet vart vi hittar dig.


Observera det lilla barnet med snorkel och plastpåse på huvudet.

Den maltesiska vänligheten. Vojne vojne. Skona mig.
Fick idag lära mig, av en mycket äldre man, hur man ska bete sig på denna ö. Ord och inga visor. Tanter, damer, tjejer, smala, tjocka, kvadratiska och ovala, alla promenerar eller löper strandpromenaden i så lite kläder som möjligt. Det faller sig naturligt när man tränar i 30 graders värme klockan 08.00. Är man blond, turist eller helt enkel bara svensk faller det naturliga sig lite annorlunda. Tydligen. "You cant walk like that! Thats beach clothes! You cant walk like that!!".
Nej förlåt gubbe lilla, jag lämnar väl sporttoppen hemma nästa gång då och hälsa frun att täcka valkarna hon med.

Något betydligt mer underhållande är en av mina tre sambos, Tomas. Ibland hittar man honom i ett rum, fyllt av utspillt sköljmedel, till försök av att lära sig dansa moonwalk. Vart har jag hamnat?

Sifferföljden ovan föreställer inget annat än mitt nya maltesiska mobilnummer. Spara det och använd det framöver om ni vill nå mig :)

För att följa upp senaste inläggat kan jag meddela att
- Löken finns kvar och växer sig starkare för varje dag. Den är uppe i två måltider och jag tror att den överlever fem bidrag till spisningar.
- Favoritlägenheten är bräckt av den vi såg senare under kvällen! Ny pärla är satt på pedistal och vi ligger nu i förhandlingar och i strid. Vår (förhoppningsvis) nya lya ligger ca 50 m ifrån nuvarande och är ett komplex av tre sovrum, två badrum (räcker ju faktiskt det med) och med ett fantastiskt kök/vardagsrum plus tillhörande balkong med utsikt mot hela strandpromenaden-havet-kustremsan-dagssolen-solnedgången osv. Observera att mycket här på ön ligger på 50 m avstånd...

Vi vill alltså nu att nu korsar fingrar, håller tummar, undviker stegar, inte saltar på en vecka och helst inte placerar nycklar på bord. Allt för vår skull.

Idag har vi varit vid St Peters Pool och bland annat: spanat (grabbarna), lekt (grabbarna), hämtat sand på bottnen (grabbarna), jävlats (grabbarna), luftat (grabbarna), ätit mycket och gott (jag).






JAG HAR KÖRT I VÄNSTERTRAFIK!
Det gick bra och mycket pga min körskolning av far "hon kör som en gud -aggresivt".

Vi har hittat en monsterlök, Erik och jag. Jag tror att jag låter den ha fokus i detta inlägg för det var en massiv jävel. Vi snackar sydeurpeisk rosa gullök, normalt ganska mild. Detta odjur vägde 645 g och var ett måste i trofépåsen hem från matbutiken. Den var omöjlig att hacka utan att fälla flodtårar och den gick nästan inte att äta, den tar alla pris alla kategorier. Vår wook blev lökigt strong och fräsigt god. Nästa gång ska jag hitta den största persikan! Nog med tid i rampljuset onion.

Vi hittade troligtvis rätt idag. Lägenheten som vi väntat på. Jag vill inte skjuta av en kork och säga att det är klart för vi ska se en till ikväll men den hade allt vi eftersökte. Terrass på ca 100kvm med havsutsikt, enormt kök, tre fina sovrum, fyra (!) badrum, 50 m från Tomas jobb, 50 m från Surf Side´s badplats och onödigt nära det nya zeeländska lunchhaket Mint. Slutet är nära. Väljer vi den har vi inflytt första oktober. Korsa fingrar, håll tummar och undvik gärna att gå under stegar å våra vägnar.

Pappa sa till mig innan jag for "du ska se, du kommer bli sjuk nu igen när du flyttar ner, direkt". Jag måste erkänna, du hade rätt. Inte mer än 36 timmar tog det mig att svälja en bacill och få en fin förkylning. Snor och skrovel, Im back!

HEJ!

Nu är vi "hemma", Erik, Fedrik och jag. Flygresan gick bra och relativt snabbt, 3h 33min ganska exakt. Tomas hade dagen innan meddelat att han inte helt otippat hade match när vi skulle landa och i bästa fall skulle vara hemma till 22.00. Jaha, så är livet tänkte jag och fick svälja faktum att jag fick vänta ytterligare någon timme på att få se lillklimpen.
På flygplatsen stod vi och kliade våra tinningar, letade efter en taxi-skylt med våra namn. Nitlott. Ett snabbt samtal redogjorde för det fakta att vår bil krockat och därav inte var där. Welcome to Malta. Only in Malta. Vi fick beställa en ny och vips var vi i farten, fläktade fram i den ljumma kvällsluften. Vi stonkade upp alla kilon backpack till lägenheten, och jag började direkt att packa upp. Hör hur grabbarna på övervåningen skriker till och sedan pratar om välstadade golv för att släta utt sitt påkomna utrop. Jag mumlar för mig själv på nedervåningen, fiskar upp lite kylvaror efter beställningslista och joggar upp för att lämna i kylen. Ser att ljus brinner på balkongen och att det är dukat för fyra samt att det inte alls var särskilt nystädat... Där stod han, bakom min rygg och hoppar fram som en döing i en skräckfilm. Vilken skojare. Match till 22.00, my ass. Han lurades ju! Så glada vi alla blev :)

Idag har vi badat i det sjukt varma havet, kikat på ytterligare en lägenhet som ligger på bordet för eventuellt kontraktskrivande. Fortsättning följer angående det. Vi ska nu iväg ner och bada lite till innan Tomas sluter upp med mig och Erik för lite snorkling. Sushi ikväll på Hugos och avslut med antingen bio eller kladdkaka. Imorn blir det jobbsökning på allvar.

Och för att citera en klok och garderande unge på exiles idag "I always close my eyes, sometimes".

Att spela korten rätt.
Att våga chansa.
Att packa en väska.
Att sätta saxen i hövve.
Att räkna minuter till timmar.
Att se framtiden.
Att längta.

Det är olidligt nära nu, sista "riktiga" dagen, som Tomas kallar det, rullar i detta nu förbi under våra sulor. Sista heldagen. Den sista långa eftermiddagen. Jag hoppas att ni ser fram emot att vi kommer där hemma. Familjeträff, polarbröd, mormor och morfar, grönt gräs, gröna buskar, blommor, räkfrossa, monstergrillar, fiskning, cykling, smultron på strå, Bruce, sötvattenbad, volley, middagar, vänner, kvarnsveden, spel, o-ringen, BRÄNNBOLLSYRAN.
Det är egentligen inte så svårt att sätta ord på, vi längtar hem!



Jag har under de senaste dagarna (fyllda med oviktigheter) suttit och googlat sönder hela internetbasen, klämt ur hela världens befolkning på information om Toscana. Eftersom att ingen av oss har någon större fetisch för kyrkor, ruiner och palats, blir semestern exakt så som vi tänkt oss. Mat, vin, ostar, sol, vyer och stadsstrosning kommer med största sannolikhet att fylla våra fina dagar på slätterna. Det ska bli riktigt trevligt att uppleva västra italien i en ålder då man kan njuta av vinkulturen också, en nu- och då jämförelse kanske dyker upp. Aprikoserna! Just det ja, aprikosträd och åsnor, det ska vi hålla utkik efter.
Idag är det städdag här i Moyra och jag ansvarar för hallen, kanske ska tjuvstarta... Nej, det får bli sista baddagen idag.

Hej på er.

Helgen har passerat bemärkt och vi har njutit av vår sista (!) helg tillsammans på ön, innan vi tar genvägen via Toscana hem till sverige! Detta först på torsdag. Innan dess ska väskan packas. Och innan väskan packas ska vi skaka fram en packningslista och en prioritetslista. Tomas hårvax går ju tex efter mina bomullspinnar och mina klänningar går tex före hans kalsonger...

I lördags strosade vi runt på gator och torg för att fönstershoppa vilket resulterade i två påsar, manliga sådanna. Lördagen till ära skålade vi ner en magnefik lunch med en helt felblandad Caipirinha, i vissa fall kanske till det positiva men för att vara ett mitt-på-dagen-infall -helt åt helvetet. Anslutningen till FC Scandinavias lagfest bidrog inte till det lindrigare, där vi under kvällstid låg och småputtrade på klipporna. Färgen är ett faktum. Lugna helger ett minne blott. Kvällen blev längre än kort och lördagen var befogat bra.
Söndagen skulle inte bli sämre. En sova-lunch-tupplur och vi ville inte göra söndagen sämre än lördagen, utan lufsade oss till den årligt arrangerade vinfestivalen! Sedär, söndagsmalta. Det är för övrigt vad som står i rubriken, vinprovning, på maltesiska. Hosta till och det faller rätt i uttal.




Jag ber dig Katla, sväj dina utbrott ett slag. Jag ber dig. Vi vill hem!

Hur står ni ut? Vad gör ni? Hur tänker ni? Hur orkar ni? Lever ni? Hallå! Vad finns mer att göra efter att man gjort allt dubbla gånger? Golvet kan man spegla sig i och naglarna har jag redan målat om tre gånger (under bara förmiddagen). Ni oräknerliga antal hemmafruar, fotbollsfruar och lyxhustruar där ute, vart avdunstar ni era hjärnceller?

Jag har svaret. Man lutar sig tillbaka, insuper nuet och får man för tråkigt beställer man in en till cappuccino.
Det är inte svårare.
En vecka till. En vecka.


Dessförinnan låter jag landets kanelbullar forma min person.
Och jag ljög. 6 dagar.

Tisdag till tisdag. Efterlängtad eufori till mindre efterlängtat avsked.
En bild säger mer än tusen ord, tänk då hur mycket 31 bilder säger.


    
    

    

      




Nu ska jag påminna mig själv om hur det känns att laga mat, dricka vatten och faktiskt uträtta ärenden. En lätt spark på stjärten och det här ska gå bra. Eller för att citera min gode vän Cecilia Östling
"Jag pekar höger, tänker verkligen efter och ändå säger jag vänster. Alltså det är ju något som inte riktigt kopplar!"

Midsommar på Malta, ett stycke i kapitel tre som kan konstateras avklarat.
På Malta bor fler svenskar än vad det gör i många svenska metropoler, tex Alfta. Under midsommar erövras ön av de långa blonda som stolt spatserar gatorna och betraktar dem som sina. Man får sjunga nationalsången öppet (1-0 i landskamp, fördel Malta) och man kan dricka sin snaps aka likörshot utan att få sned blick när man därpå drar en knäböj till tonerna av "är lustiga att se". Man kan dessutom få sig en importerad sillbit med gräddfil till, att förtära till solnedgången med tillhörande färgspel. Det är midsommar på Malta det.


Jag hade under dagen ett egetinitierat uppdrag -blomsterplockning. Klart man vill ha en blomkrans på midsommar! Tomas vägrade. Jag hörde mig dock för hos ön lokalinvånare

1) Finns det i huvudtaget blommor någonstans på ön?
2) Om ja, får man som icke bättre vetande svensk plocka dem?
3) Om nej, vad är maxstraffet av tidigare nämna förteelse?
Svaret blev som väntat
1) "Hm, det kan finnas i människors planterade bakgårdar om du har tur." Avdelning: kaktus.
2) "Man får inte plocka blommor på Malta". Nej, det finns inga.
3) "Spring!!"

Tack för kaffet. Uppdraget blev överfört till bäste man, Tomas fick i uppdrag att palla en blomma. Inte en bukett allså, en blomma. Tack älskling!

Sju sorters blommor, snedhagar, vi ses i sverige.

Vardagen börjar nu att landa lite och dagarna blir (till skillnad från i sverige) längre. Egentligen inte, men låt oss säga det. Vi närmar oss årets hetaste månad, den som jag fruktar och vet att jag med näppe kommer att ventilera mig igenom. Ge mig bricanyl! Men dessförinnan kommer två efterlängtade själar ner, Cissi och Andreas! De sätter sulorna på Luca airport under tisdagens sena timmar och ska skratta sig igenom en hel vecka här nere med oss, skynda er ner nu.
Idag, över Tomas korta lunch, ska vi på lägenhetsvisningar, fyra stycken är det tänkt att vi ska hinna igenom med pärlor på pannan. Utan mögel är väl det som är högst prioriterat. Eller låt oss kalla det ett krav. Bricanyl! Spännande är ett lämpligt ordval händelsen att beskriva.

Dags att börja jobba på lockningar också. Mamma, pappa, syskon, mormor och morfar, beskåda bilden och känn efter: vill/vill inte/vill/vill inte/vill... Nå?

Idag är det en viktig dag, lite viktigare än många andra dagar.
Min fina mormor fyller 75, en ålder som inte speglar krutet i damen. Krutmormor som vi vanligtvis kallar henne. Hon har inte helt obefogat valt årets längsta dag som hennes, flest soltimmar är utlovade och det önskar vi dig.

Stort grattis på födelsedagen, bästaste Top Gun.


Önskar badbarnen på Malta.

Sverige-Malta-Sverige-Malta!
Jag är tillbaka och har inte för avsikt att stanna en kort period denna gång. Jag kommer hem den 19e Juli till att börja med. Blir en bra sommar.

I fredags var vi på sagobröllop, maltesiskt sådant. För att jämföra med ett svenskt bröllop så kan vi börja med den enkla slutsaten: Stor skillnad. 80% av ceremonin tillägnades regler, lagar, rätt och skyldighet, innebörden i ett giftemål osv. En liten romantikdödare för en svensk åskådare men för en katolik smörjande lovord. Stor skillnad. Men ändå ett sagobröllop såklart. Det var helt fantastiskt vackert och Tomas arbetskollega och nära vän Duncan fick ringen på fel hand av den nyblivna hustrun Samatha, lätt att göra fel i en stressad situation.
För övrigt kan jag garantera att jag och Tomas tillsammans var 1.5 m längre än övriga gästpars snittlängd.

Fler bilder över hur giftemålsplatsen ser ut finns på http://www.flickr.com/photos/excelsiormalta/ -helt magisk terrass med vigsel mot solnedgången. Inspiration... 

I övrigt har helgen erbjudit sol, bad, god mat och trevligt sällskap. Tomas föräldrar är nere och vi har vart ute på endel utflykter och sett mycket nytt på denna till synes lilla ö. Krigslystna ryssbarn har iakttagits, saltvatten har svalts, den maltesiska myggan har fått pannan intryckt och den helstekta britt-grisen har skrattats åt.