Festivalen fortsätter i vanlig ordning och idag, söndag, ska vara finalkvällen för St Julians, viken mitt emot. Under hela sommarhalvåret har de fest (festa) i byarna och varje by har sin egna vecka. Vad de firar: respektive kyrkas skyddshelgon. Jag hoppas gudarna får smaka på raketerna lika mycket som vi får här nere får. Vad det nu ska vara bra för.

 

Flaggorna var igår på halvstång, gatorna var avstängda och raketerna sparades inte på. Jag mötte upp Tomas direkt efter jobbet och vi gick tillsammans hem genom folkmassorna. Åh herre gud vad skräp! Vem sopar upp skiten undrar jag.

 

 

Övrig information om Malta:

Män här nere, Maltesiska män, är riktiga lortgrisar och kvinnoförnedrare. Utan att överdriva är majoriteten av gatornas män riktiga svin. Kvinnor måste ha en jävla stake för att ta sig igenom ett gäng byggarbetare, målare, lastbilschaufförer eller andra arbetare som inte har direktkontakt med konsumenter. Oavsett kvinnans ursprung, utseende eller ärende. Det är lockläten, smackningar, visslingar, slängord och glåpord. Men, jag har funnit en effektiv teknik mot denna förteelse:

 

Höj ett varningens finger!

 

Det svider aldrig så mycket i en katolsk mans öga, som när han får det långa fingret i ansiktet, utan att fingrets ägare så mycket som blickat åt honom, bara passerar ignorant med ja, ett finger. Att jag igår var nära på att bli ikappsprungen av 5 män var underhållande. Mitt på strandpromenaden. Att gå från "sexy mama, come here" till "you ugly mother fucker" på 2 sekunder är intressant. Våga vissla igen, jag har tyngre mothugg på lager.

 

Kom ihåg, det första man lär sig på främmande språk är de grövstaste grövsta svordommarna. Att ta seden dit man kommer, är precis vad jag gör. Jag råkar bara vara kvinna i det.