Så var snabbvistelsen över för denna gång.
Tack för den vändan, djur som familj som vänner som sol och monsunregn.

På återseende. Och geten på bild bakom lätt skräckslagen katt, är en återkommande gäst här uppe på Nordanåkullen. Han har gått vilse stackarn. Och ful är han, stor också. Stackars Bruce.

Nu har han tagit den. Bror min. Han har tagit studenten! Han har även tagit balen, med storm. Så fin han var, tillsammans med Tina och en gigantisk pålle. Att hjulet på den fina vagnen hoppade av under inrullning skriver jag inte, det är en komisk detalj för oss som vet.











Pappa passade under familjesamligen på att visa de allra minsta hur man på "smidigast" sätt bryter nacken, eller i lindrigaste fall ådrar sig en underarmskramp dagarna inför vätternrundan. Den underhållningen tackar vi för och dricken en pinne till.

Ut i världen lillebror!

Så var det dags igen. Väskan som packar sig själv per automatik, den som flyger helt tyngdlöst och inte orsakar levande ting problem. Den ska visst utmana ödet än en gång och bege sig på flykt. Hemåt!
Alfta, jag kommer hem. Älskade lillebror tar studenten, vilket för övrigt känns helt absurt, och jag ska självfallet vara en av de tårögda åskådarna att bevittna tjurruset. Nostalgi och delad glädje. Det får vilken människa som helst att minnas tillbaka till den tiden, då problem fanns till för att förvåna och man skjöt från höften. Klackade den som Zlatan.

Imorn ska vi heja fram de glädjeskrikande grönbetarna, ni är lyckliga och glada och jag önskar er alla en fin student. Nu kömmer jag!

 

I helgen har jag haft otroligt kul! Det kan jag tala om. Mycket har hänt och mycket att gjorts, till stor det tack vare en födelsedag mitt i vistelsen här på ön. Mannen vid min sida tog på fredagskvällen med mig på terassrestaurang på 10e våning för att avnjuta en förjäkla god middag med utsikt över Sliema, Valletta, havet... you name it. Magnefikt! Sushin (yes, sushi!) på stället var ju inte av den sämre sorten heller, smälte som smör mot gommen och vinet sköljde ner fint. Han kan, det kan han.
För att inte låta självaste födelsedagen vara sämre, fick han som en blixt från klar himmel den ljusa idén att på eget intiativ (och recept) baka en jordgubbstårta på den tidigaste morgonkvisten, under födelsedagsbarnets djupaste skönhetssömn. Sen smällde det till, sång från trapp och hall, in kom en tilltufsad man med bricka i hand. Frukost på sängen med hemmagjord jordbuggstårta! För bra för att vara sant. För gott för att tro sina smaklökar. Blombuketten var enorm och överraskningarna fulländade. Jag belv dock uppmanad att inte entra köket förns han städat upp efter sig (grädde på väggar och sylt i taket). Han kan, det kan han.
Med bil brummade vi upp till norraste norrön, Gozo, som man åker till med färja. Malta ser ut som Malta men just den ön är något speciellt, lite grönare, lite vackrare, lite lugnare och lite pitoreskare. En heldag tillbringades och lunchen förtärdes på en fantastisk restaurang intill havet i en mysig vikby. Han kan, det kan han.
Kvällen bjöd på höga klackar, skjorta och trevligt sällskap på en köttrestaurang, mört kött? Jaha då. Vinet var också gott. På höga klackar vinglade vi in mot St Julians för en liten krogrunda, avslutade kvällen med en shotsbricka där smaken "grön" intruducerades, för att fem minuter senare vingla hem och somna otroligt välmående och belåtna. Han kan, det kan han.



Idag är det måndag, sveriges nationaldag. Ni är lediga men det är inte Tomas. Vi ska dock tillreda en nubbesallad ikväll, utav senapssill, grekyogurt och lök, vilket ska få utgöra förrätt till de troligtvis chockerade Malteserna Duncan och Samantha. Varning varning, svensk gormetmat. Fortsättning följer.

Kan en tro.
Efter tvär snabbvända i svenska skogarna packades väskan ganska omgående om för att åter finna sig själv i luften. Det är något med tunga väskor, de vill som packa om sig själva, gärna agera viktlösa och helst av allt flyga rakt genom luften till efterlängtade endamål. Fascinerande. Jag och min väska. Puss på dig!

Jag har väl knappast hunnit landa i nuet, men gör mitt bästa för att inte behöva nypa mig i underarmen. Som vanligt när man transporterar sig långa sträckor på (relativt) obegriplig kort tid hinner man inte med själv, verkligheten är för smart. Den klår mig alltid. 1-0 till nuet.

På Malta är inget sig likt. Här finns nu människor, liv och rörelse, värme, aktiviteter, kvällsdrag och faktiskt en massa svenskar! Turistö och säsongsberoende land, det kan man påstå utan att ha fel.
Dagarna går ut på att göra så lite som möjligt. Möjligtvis städa, laga mat, dona och planera. Dumt att klaga. Som jag konstaterat tillsammans med Tomas, mamma skulle vara avundsjuk på värmen, pappa på morgonpromenaderna och maten, mormor på de maltesiska brunögdingarna och morfar på den billiga ölen. Som en marängsviss, allt av det goda. Jag stormtrivs!



På sidan av, somnar man i solen får man skylla sig själv.