Nu är det brända fläsket stekt, och ganska icke-vänt. I torsdags var det maltesisk röddag och vi tog en liten puffra över vattnet norrut, mot den lilla mellanön Comino. Sluthållplats Blue lagoon. Precis som det låter är det en blå lagun som är jävligt blå. Liksom sist jag var här slog jag åter till på en sjuklig vistelse, ön tenderar att föra med sig otur. Sist var det penicilin och feber, denna gång kom jag undan med alvedon och nässpray. Skam den som ger sig och ge mig, det är något jag är dålig på. Tomas har besegrat Monte Cristos fängelse och faktiskt blickat ut över dess klippa. Jag hittade ett djur (!) på ön och mamma brände arslet. Pappa, han har aldrig mått bättre.

Vi "höll ut" i 6 timmar innan vi puffrade hemåt igen, hann se en miljonbåt med hål i baken, halvvägs ner i djupet. Stackarn hade repat skråvet och sjönk sakta men bestämt neråt, turistbåten före oss försökte bogsera. Vet tyvärr inte hur det slutade.













Hemma på säkra land grillade vi till solnedgången, spillde rödvin och snackade goja.
Tomas har lovat att det var sista gången han badat för i år. Det är manetår i år och jag har upptäckt ytterligare en liten fobi för honom. Nu ska jag ut och jaga havsdjur, vi ska ha manetkrig!