Nu tänker jag inte skriva mer om denna händelse, nu är det gjort och det var kul.

I fredags hade vi en gemensam grillning här nedanför, till solnedgången innan mitt nattpass. Det var både vamt, gott och vackert. Det kommer att bli många sena kvällar nere på här klipporna, vårt Exiles.



Emma med kompis Lina kommer på besök i veckan, redan imorgon faktiskt! Äntligen! Det är Emmas tredje besök på ön och vi behöver inte turista så mycket vilket är skönt, nu ska hon få smaka tvättäkta Maltes-vardag, spetsat med något finare mat, lite utflykter och kanske lite mer sol än vad vi vanligt unnar oss. Kom nu!!

Visning nummer tre: Malta Fashion Week Awards

Nu är det slut på det roliga och jag får tacka för denna ego boost och återgå till det normala livet igen. Shit vilken kul grej, och sista eventet, fyfan vad stort! Fick mig en smärre chock när jag glev ut och mötte ett HAV av människor. Uppskattningsvis 1000-1500 pers, med italiensk TV, journalister och internationella designer-intressenter. Möttes av jubel och applåder då jag skred in i fjäderbaljan och kände mig som en präktig ängel, hade jag fått hade jag flinat till men ack det fick vi ju inte. Pirr i magen. Designern Fleur fick komma in och motta publiken också, det är hon som syns intill mig.

För fler bilder, videoklipp och artiklar: http://fashionweek.com.mt/

Back stage-bilder kommer imorgon!

Torsdagen bjöd på 13 olika designers, där var och en fick visa 6 utvalda outfits. Det innebar att jag till skillnad från onsdagen, bara visade en klänning.

Samma upplägg även denna dag, taxi till frisör vid lunch, taxi till make up-artisten på eftermiddagen, taxi in till Valletta -Casino Maltese, för att där ladda med cupcakes och cola (sponsorer). Namnamnamn.

Smet direkt ifrån visningen till jobbet, för att göra en storartad entré med svartsotade ögon, rödvinsfärgade läppar, monsterknut i nacken och en hy som jag så många gånger tidigare beskrivit: vazduk. Succéentre! 5 nattpass kvar och en sista visning på lördag. Sen kan jag chilla lite.

Tomas, Erik och Leidy var och tittade vilket var skitkul!

Visar lite bilder från både onsdagen och torsdagen, men håller fortfarande igen lite på bilder. Den som väntar på något gott!

Observera fotograf-stämplarna, många bilder är lånade.
Observera även Tomas på den första bilden, längst upp på catwalken till vänster...

Kom på mig själv på stranden, med dreggel i mungipan, efter jag inslumrade hade drömt om bonusaktivering, oddsförslag och ekonomihantering. Man må vara ledig på pappret, men i huvudet, hur står det till där? En liten power nap fick jag mig trots allt, livrädd att jag under den tiden bränt mig. Det hade kanske inte klätt morgondagens klänningar så bra. 

Kommande schema under Malta Fashion Week:

• Onsdag: Kelinza Couture Fashion Show, Corinthia Palace
  
  
• Torsdag: New Designers Show, Casino Maltese
  
  
• Lördag: Malta Fashion Awards, MFCC Ta'Qali

Ska samtidigt försöka vända på dygnet, då jag på torsdag börjar mitt nattpasshift. Hur jag ska lappa ihop det schemat får vi se, det kommer la efter, som Arboga-ölen.

Jag kan tro att liv och klimat här nere lockar fler och fler till att göra såsom vi gjort, flyttat till medelhavet. Min kusin Karin har just installerat sig och bor för tillfället på ett hostel (samma som Rikard tog in på) och söker sina vägar fram här nere. Hur länge hon stannar, det vet man inte, vart hon kommer att bo, det vet man inte. Vad man vet är -det löser sig alltid.

Som den rutinerade räv till öbo man är, har jag här i dagarna två visat vad som är viktigt att visas -stränder och Cinnabons.

För min del: deltagande förmiddag på samma strand som igår med bad.

För Tomas: heldag med beach, grillning, kafferep och cigarr på balkong.













Idag, lördag, var Patriks, Jossans och Harrys sista dag här nere hos oss. Imorgon flyger de tyvärr hem igen, en vecka går fort. Det kommer verkligen att kännas tomt utan en uppskruvat Harry i lägenheten och vi får nu komma ihåg att på kvällarna börja ställa alarm igen. Vi kommer att sakna fina ost- och kortkvällar, riktigt gött har vi haft det! 

Nästa besök upcoming: Emma och Englundskans jänta!

Under förmiddagarna är de mina, under kvällarna är de Tomas. Vi jobbar som om varandra ett tag och vi får turas om att umgås. Ikväll ska de ut och äta tillsammans på Bad Ass Burgers, men vad gör väl det att missa när jag fick denna start på förmiddagen. Vidare kan jag ju informera om att den strand vi idag befann oss på, ca 2 km från lägenheten, tillhör top 3 av europas bästrankade stränder. Ja, Aftonbladet har ju diskuterats förut...

Sen så kan man ju inte riktigt klaga på den utsikt vi själva har nedanför balkongen heller.

Imorn är det lördag och jag kan delta under förmiddagens aktiviteter igen, vi har planerat ett besök på något av områdets poolområden. Kanske blir det ett hotelltak, kanske bli det en beach club.

Ännu en fantastisk dag har spenderats på stranden Golden Bay, planen var Mellieha men där har de ännu inte städat upp inför säsongen (varning/tips till er fast boende). Det blev därför ännu en dag i lä, på nordvästra sidan ca 20 min bort från lägenheten i Sliema.












Det är svårt att förstå att det bara är april, sista april för att vara korrekt. De är dock inte sena på att haka fyrverkeritrender här nere, gärna hemsnickrat och livsfarligt för spänningens skull. Om man någonsin lyckas smälla upp en ö i luften, är det här. Det ryker och smäller från alla byar ikväll. Och jag tror inte att det beror på Manchester Uniteds underläge... En match som för övrigt grabbarna är och kikar på, med varsin bira i näven.

Tävlingsjävulen i mig måste vika ner sig och bekänna att jag tillsammans med mitt lag är besegrade. FC Scandynavia kammade hem segerpokalen och Team Mella blev utslagna tidigt. Vi var inte lika vassa.

Men vadå, pokalen står i vårt vardagsrum, man kan säga att det blev som en seger ändå!















Det svettades och kämpades, årets första nedkylning i havet är gjord och jag tog mig inte ner mer än halvvägs. Måste säga att det inte var lika kallt som jag föreställde mig men dumt att chocka kroppen allt för mycket.

Vi stannade kvar till sena kvällen och grillade på rediga köttbitar, hade gott sällskap och fin solnedgång. En helt perfekt lördag och med som trofé kom både pokal och brända knäveck.

Nu har vi besök här nere, Harry pratar ikapp med oss fyra andra och det är full rulle. Ska bli intressant och se hur tidig morgondagen blir, barn varknar ju innan brevbärarn. En heldag på en annan sandstrand väntar, matsäck och en handduk, sen är man klar. Vi har det bra just nu!

Denna händelserika dag får ett eget inlägg tillägnat sig. Vilken dag!

Jag vaknar av ett sms från syster, som berättar att vi äntligen blivit mostrar! Vår älskade storasyster Sanna födde hennes och Andreas första kärleksbarn Molly, och därmed fick vår andra syster Linas döttrar sin första kusin. Lilla Molly var kanske inte så liten men desto hårigare och sötare. Efterlängtad och älskad av oss alla i familjen!

Välkommen till världen, jag längtar tills vi kan ses.

Likt det sammanträffande det var, lyckades ankomsten falla rakt på Tomas födelsedag och morgonen fortsatte därför med sång och gofrukost, paket och pussar.

En snabbdusch och vips satt man i en taxi för att senare få en kaka målad i ansiktet. Vi snackar alltså foundation av tjocklek grov fingerlera och rouge täckande som påklistrad vaxduk. Ska bli kul att se resultatet av denna 10-timmars "arbetsdag".

Jag kom hem en timme senare än planerat och bordsreserveringen på den goda resturangen TemptAsia fick flyttas fram något. Ett glas rött och inskålning av födelsedagsbarnen tillsammans med hela kollektivet (minus Leidy) var den perfekta avslutningen på denna långa, fina dag.

Nedan följer en mycket förkortad redogörelse för en kompakt vistelse i det franska hjärtat Paris. Ett urval av bilder där det mesta trots allt utelämnats. Varsågoda!

DAG 1

Vi landade på förmiddagen och hade därav nästan en hel dag att spendera. Vi bodde relativt nära Sacre Coeur och valde därför att direkt efter incheckning av lätta väskor ta oss en prommenad upp på den stora kullen. Cirkus 3 km senare och vi befann oss vid kyrkan med den fantastiska utsikten!



Givetvis hann vi med lite spårning av shopping på eftermiddagens senare timmar (min näsa är programmerad) innan vi föll pladask i säng med fyndat tilltugg. Sevärdhet kyrka nummer ett avklarad!



DAG 2

En mycket tidig morgon där vi hängde på låset till det närmast belägda fikhaket Starbucks (Emma, vi tänkte på dig under hela intaget av Chailatte med tillhörande munk). 



Mätta och belåtna tog vi en prommanad i söderriktning, rakt ner till det enorma museet Louvren, för att möta gamla kärringar och förruttnade penisar. Det är alltså konst från tusentals år sedan som finns bevarad här, under den stora glastriangeln. Jag försökte hitta The rose line för att inleda spaning efter kryptiska ledtrådar men misslyckades. Jag nöjde mig väl med att beakta den miljardvärda konst som gick att återfinna.








Vad står alla dessa människor och tittar på? Vad kan möjligtvis bringa så mycket folkmassa, varje dag, året om? Kan det verkligen vara något speciellt? Aaaaah, vi snackar om Mona Lisa! Höjdpunkten och det största att uppleva här inne.


Vidare gick våra ben, till södra området Sait Germain, för att där avnjuta resans godaste måltid! Inte sämre var att vår servitör var svensk och inflyttad till Paris. Lätt att beställa något gått med andra ord. Vid erat nästa besök till staden, missa inte fiket/resturangen: Le Pain Quotidien.



Efter en god lunch gick vi sedan upp, tillbaka till norra sidan för att strosa runt i det lilla retroområdet kring Las Halles. Vi gick rakt in i de stora röda läpparna som jag så väl kommer ihåg från ung ålder. Vem kunde tro att vi skulle springa in i barndomsminnen i Paris? Déjá vu!



DAG 3

Lördagens stora uppgift var att gå upp tidigt för att köa åt sig en plats i hiss upp i Parisetornet (som Tomas envisas med att kalla det). Våra planer gick i kras efter att vi 1. var trötta på morgonen, 2. insåg att Starbucks öppna lite senare än vad vi trodde, 3. såg mycket annat fint på väger att stanna till för. Fram till tornet kom vi givetvis, till fots ska tilläggas, men på tok för sent för att nås av en kort kö. Låt oss säga att kön som där fanns var smärre längre än planerat och hade en uppskattad väntetid på 4 timmar. Nej tack, nästa gång kanske.








Det blåste ganska kraftigt och jag tror inte att T gråter blod för att han missade sen smala, snedgående hissen upp på höjderna. Det kan japanackerna njuta av själva, utan oss.
Vidare gick vi, mot de lite fashionabla områderna runt Champs Élysées. Dels för att båga för Triumfbågen och dels för att beta av lite shopping!



Med trötta fötter och med hungriga magar, lämnade vi tunga påsar hemma på hotellrummet, för att bege oss norrut mot neonlampor och fjäderhattar. Vi hade inga planer på att sätta oss för en lång föreställning men blev ganska sugna när vi väl stod vid entrén. Men att muta sig i med svarta pengar, vilket var förslaget från dörrvakten, kändes inte allt för lockande utan istället avnjöt vi en köttabit därintill. Bonjour Moulin Rouge!



DAG 4

Sista dagen, söndagen då det mesta är stängt, -utom kyrkorna! Vad sägs om en gudstjänst i en av de kändaste kyrkorna, spaning efter Quasimodo och sång utav Esmiralda? Kyrkan var helt enorm på insidan och tyvärr räknade jag inte antal pelare. Prästerna gjorde entré i läckert led och skvätte vatten och rökelser hejvilt, tack men nej tack. Otroligt fint och ett stort plus för att man i denna kyrka fick fotografera lite, det fick man nämligen inte i den kyrkan som var något större - Sacre Coeur. Hej du ståtliga kyrka: Notre Dame!







Vidare gick vi, tillbaka till Champs Elysees i väst, för att återigen få en glimt av hela Paris, en sista shopping (enda stället som är öppet på söndagar) och få en sista lunch tillsammans med ett gäng tjocka fiskar. 



Hem for vi sedan, med något tyngre väskor, efter en helt perfekt vistelse. Om mannen i förhållandet någon gång skulle klaga på mycket spring i affärer, ont i ryggen och ömmande fötter, vill jag bara med bevisen ovan klargöra att han överdriver och hittar på. Till viss del. Vi har gått mycket och vi har sett mycket -också. Allting gott, slutet gott.

Han följer mig till jobbet. Han möter mig till lunch. Han möter mig när jag slutat. Helt av egen vilja. Vilken gentleman! Det är den lyx man får när man arbetar på helgerna.

Nu sitter vi i soffan, samlade med varsin tallrik sushi och uppdaterar reslutat för Brynäs. Snart rullar kvällens Beck-film igång, för fjärde kvällen i rad. Kanske man också får dig en liten Happy Cherry?

Idag, lördag, har jag jobbat men fick under lunch sällskap av Tomas för lite pastaintag. Vädret håller i sig och den vackra vårblomningen har snart gjort sitt, det gröna och det sköna kommer att ge vika för hettan. Utanför kontoret är det dock ännu så fint som på bilden ovan. Varje dag när jag går ut från jobbportarna slås jag av att det luktar utomlands. Blommor, fukt, resturangos, sköljmedel, rök och lite hav. Det tar ett tag så inser jag att ja, jag är ju faktiskt utomlands.