Tre heldagar har gått riktigt fort och mycket på grund av att vi hunnit med så mycket som vi gjort. Tomas fick sitt knä undersökt och utlåtandet var väntat: "Det ser riktigt, riktigt bra ut". Vissa går det lättare för. Mer träning och han är återställd inom kort!

 

Jag har fått träffa nästan hela familjen, alla tre småtjejerna och jag har enligt plan shoppat mig mätt för ett tag framöver. Seger!

 

I onsdags fick jag ett enormt sug efter svenskt smorgasbord, krämer, såser, fröer, sallader, rotfrukter, bröd, ostar, SALT och så vidare. Jag satt hemma och suktade efter Hälsinglands matpärlor, fick panik och gick till affärn. En timma senare stod jag med köksbordet fullt av hummus, rödbetssallad, mangoraja, kräm av soltorkade tomater, ugnsstekt sötpotatis, cellerisallad, kyckling, pumpakärnor, sesamfrön, pinjenötter, fetaost, edamer och parmesan (tillsammans med den oreda som följer stora matprojekt). Jag DÖR vad gott det var.

 

Tomas åt fort. Jättefort. Och mycket.

Han konstaterade även att jag våldtar det svenska köket genom att kalla dessa rätter svenska. Han har en poäng som vanligt.

 

 

Hälsinglands matpärlor:

 

Så nära man kan komma. Om en vecka blir det på riktigt, svensk mat och creme fraiche.

Kanske jag även då får infallet att fota en tallrik med mat...

Vi som hade så otroligt fina blommor i vårt vardagsrum, nya fräsha phalaenopsis (Tomas har stolt lärt sig detta nya ord). De fick vatten och de fick ljus, kanske fick de för hög luftfuktighet och för lite värme, men det rår vi inte över. Det är tydligt, allt har sin livslängd och blommor blommar ut. En av dem har skjutit nya skott och jag får väl vänta ett år innan jag ser nya blommor på de skjälkarna. Suck. Saxen framme för att klippa fint!

 

Blomhandlarn nedanför hade några rosa pelargoner i skyltning, jag kanske får byta ner mig några skötselnivåer. Mina gröna nävar tycks slokna med blommorna.

 

Det börjar bli tröttsamt och tjatigt att tala om hantverk och att attackera malteser känns överflödigt, lite 2011.

 

En förundersökning har dock inletts. Someone simply took a leak. När, hur och varför?

Teorierna är många och lösningen på problemet enfaldig.

Och så har alla hjärtans dag passerat även den, långlunch i solen, röda kinder och bländade ögon. En praktdag! Tomas fick ett paket också, ett rosa paket. "Åh, ett paket... Det är rosa. Jätterosa. Kan, kan du, kan du kanske bära det åt mig?" Haha, jobbigt det där med färger.

 

Nu är jag på benen igen, lite lättare och lite tunnare möjligtvis men desto gladare i mat och nöjd över att fettisdagen inföll just på min tillfriskningsdag! Om jag bakade semlor? Klart jag bakade semlor!

 

Det har vart långa, tunga sista dagar. Sedan i torsdags har jag haft magbesvär och feber. Det är svårt att få behålla sin vätska och att få i sig mat är snäppet svårare. Febern har nu lagt sig och även Tomas är hemma idag, förkyld. Tomas öppnade i förmiddags kylen och vände sig mot den ihopkurade boll i soffan som skulle föreställa mig "Är du sjuk eller?". Blickandes in mot den stora chokladcheesecake med hallontopping på, konstaterade vi båda att ja, jag måste verkligen vara riktigt riktigt dålig. Den har stått där i över 24 timmar.

 

 

Idag väntar film, serier, läsk, kanske lite ris och en jävla massa sömn. Sömnrekordet ligger på 16 timmar, natten lördag-söndag.

 

Tomas fick idag hem en leverans av "nätköp". Han har alltså vågat sig på ett nytt försök och tillförlitat sig på näthandeln, göra en betalning och vänta sig en vara levererad. Denna gång gick det bra och i hallen står nu kartongvis med säkert nödvändiga redskap. Jag har hört nåt om studsmatta, rep, halvbollar och helbollar. Säkert bra grejer.

 

I söndags tog vi en take away-påse med frukost från Mint, satte oss i en bulle och tog oss ut från smeten -till fotbollsplanen. Grabbarna i FC Scandinavia lirade lite boll, Tomas engagerade sig helhjärtat på sidan av och jag tog tillfället och testjoggade lite längs havet tillsammans med lite lössläppta hundar.

 

Vilken dag vi haft! Kanonvarmt och riktigt riktigt ledigt. Många kaffe och många promenader. Vi har faktiskt gått/hoppat runt hela Sliema och tittat på människor, lekt med kryckorna, fångat löpare och utbrustit "crouch ya", tittat på den enorma fågelpark som finns på halvön Manuel Island, lunchat till Premier League osv osv.

 

Imorgon väntar en lika bra dag, om inte bättre.

 

Igår fick jag se mitt framtida liv skymta förbi.

Jag satt som vanligt och jobbade, hade inte skitmycket att göra utan satt och letade febrilt efter saker att just göra. Läsa aftonbladet, googla konstiga ord, flippa runt på youtube, kolla på andra som har något att jobba med, koka kaffe, koka mer kaffe, äta choklad... Mitt lilla chatfönster plingar till och jag får svar på min ivägsända fråga sedan innan. Yes! Något att göra.

 

"Hör av dig när du är tillbaka och berätta hur det gått hos sjukgymnasten"

1.5 timmar senare:

 

"Är det okey om jag berättar ikväll så har vi något att prata om då också?"

 

Haha, va? Hej, vi heter Sarah och Tomas. Det här är vårt liv som pensionärer.

Vilken tur att vi under tiden kunde komma på andra saker att prata om. Vädret och så. Kaffe osv.

 

 

 

På bilderna ovan har ni resutaten av ytterligare nötter.

 

Bild 1. Fungerade det inte första, andra, tredje eller fjärde gången, så kanske det fungerar en femte gång?

Bild 2. En kassisk sophög, välvald placering, mitt i stan, framför sitt budskap?

 

Snart väntar sista jobbpasset innan tre dagar ledighet. Jag har idag pratat med två systrar och två systerdöttrar, hemlängtan är stor! Emma den skiten flyger till sydamerika på lördag, för att vara borta i 4 (!) månader. Jag hoppas på många uppdateringar och många bilder. Kanske man kan få följa med lite granna? I en ganska stor väska eller två?

Vi har funnit oss själva i en period av sällskapsspel, en ansamling mogna män som gör saker tillsammans och jag. Hönan i huset. I lördags hade vi en liten reunion, där gamla kollektivet sammanstrålade för första gången sedan flytten, tillsammans med ytterligare styrkor redo att höja lansar och sköld för att sätta sig i strid. Livsfarligt spel det där Risk, jag kastade tacksamt tärning och lät männen styra trupperna. Vann gjorde Erik och Fredrik, två kom Tomas, tredje plats knep jag och Nyberg (Dr Hunt) och sist kom Johan och Erik. Om nu placering ska ha någon betydelse...?

 

7 dagar efter operationen och Tomas hade sitt första möte med den sjukgymnast som ska övervaka den rehabträning som skrivits ut från Sophiahemmet. Per kontakter har han fått tag i den sjukgymnast som är ansedd vara öns bästa. Det säger normalt ingenting om att vara titilerad "Maltas bästa" utan en egen bedömning behövs normalt göras. Snubben lallar runt i ett gammalt träningsställ för att se sportig ut och hals lokaler liknar fuktskadade krigsbunkrar med galler för fönstren. Det är lätt att döma ut på föhand men faktum var att han är bra, trots att han varken lyssnade eller förstod när någon annan än han själv pratade. Knän hade han klämt på förut, det är vi tacksamma för. Men sina historier om komplikationer som kan uppstå kan han lämna ute till nästa gång. Det motiverar ingen att träna när han säger "träna fel kan få dig på sjukhus med dropp i veckor, det har hänt mina patienter förut". Idiot! Jag är tacksam att operationen gjordes i Sverige samt att sjukgymnastisken kommer att utgå från Sverige den med. Jag kommer att övervaka detta in i det sista.

 

Nu har han stationerat sig, kryckan som vi kallar honom. Han har inte ont och kan kan gå på benet utan problem, lite svälld efter operationen och har en stram baksida efter senrånet. Han mår nästan oförskämt bra efter ingreppet och jag tror att hans rehab kommer gå snabbare än normalt.

 

Jag har titilerat mig sjuksköterska efter två dagars nålgivning, fyra dagar till väntar. Han har fått med sig färdigfyllda sprutor som jag får ge, för blodförtunning. Första försöket gick käpprätt åt skogen, eftersom att instruktionerna gavs först efter försöket. Ett nålstick blev det men vätskan sipprade ut i det hål jag innan gjort. Typiskt. Försök dag nummer två gick bättre, så när som på det faktum att jag efter lyckat försök drog kanylen i egen tumme. Typiskt. Fyra försök till på mig.

 

Själv mår jag bra, är ganska glad över att ha leksaker i huset igen. "Man kan springa i slow motion".

 

Jag önskar er alla en god morgon och en fortsatt fin dag!

Mitt mönster denna helg har varit den dåliga kombinationen av korta nätter och tidiga morgonar. Jobbar hela helgen och har morgonklockan på 06:40. Det som gör det värt, varje morgon, är att längst strandpromenaden ha sällskap av Soluppgången. Den sviker aldrig. Vi har dock lärt oss att efter sol kommer hagel. I veckan slogs biltak sönder av hagelkulor stora som spelkulor. Regnskurar kommer och går även dem, lite som förkylningar.

 

Ikväll kommer Tomas tillbaka, jag hoppas att flygresan går bra med kryckor och långa, nyopererade ben. Jag gör bäst i att förbereda mycket mat och ett soffläge.

 

En god trend är dum att bryta. En bra start på ny vecka förtjänar alla. Idag var vi lediga, både Julia och jag, och en lunchinbjudan tackade jag gladeligen ja till. Julia hade tänt grillen för att smattra på en lax i folie till sötpotatis och vitvinssås. Så himla gott blev det! Grillpremiär för i år och första strandväskan för i år. Vi lade oss nämligen i solen under eftermiddagen för att sno åt oss lite d-vitamin. Julia somnade skönt med medtagen filt och kudde.

 

Helgen har passerat, Tomas har lämnat Malta och jag tar nu min ledighet. Lägenheten står och gapar med sina måsten och jag inser att jag får spendera mina dagar åt att städa, ordningsställa, organisera och sortera. Det blir så när man ligger sjuk i några dagar och sedan jobbar över helgen. Skiten kommer ikapp så imorgon åker de grövsta handskarna på!

 

Tomas är en riktig fryslort! Han kurar om kvällarna ihop sig till en boll framför den nyligen införskaffade gaskaminen. "Det här kan vara min bästa investering någonsin", det är kallt men inte kallt nog för skor och jacka inomhus. Vi tycker olika i frågan.

 

 

Vädret har i dagarna vart riktigt bra, solen hettar på och värmer gott om dagarna. Nykomlingar till ön skrattar åt dem som snackar ner Maltesisk vinter. Som sagt, än är det inte kallt men pass på, det vänder snabbt. Om några veckor sitter jag ihopkurad framför kaminen med guran.