Varje kväll innan läggdags. Varje natt. Kuddar viner genom sovrum, badlakan piskas mot badrumskakel, handflator möts i svidande smällar, offer faller platt och blod spirar ner längs trötta kroppar.

På en av oss.

På mig.

Jag hör ljud. Jag ser skuggor. Jag känner mig förföljd. Jag sover oroligt. Jag försvarar min kropp i sömnen. Jag hugger efter byten. Famlar i mörkret. Jag viker mig inte i en duell. Inte en gång.

Min sambo börjar tvivla på huruvida jag far med sanning eller osanning, jag har snart min medspelare på fiendens sida. De bygger upp en armé och de tror att jag inte vet om det.

Sanningen skall träda fram i ljuset, världen ska skåda mina sanna ord. Den maltesiska myggan är djävulens sände son, tagen till jorden för att äta mig levande.

Kom an, du fule flygfä! Jag sitter med dödens röda spray och väntar på dig.