Igår tillbringade vi kvällen på sjukhuset här på Malta, inget akut men på akuten satt vi, det går snabbast så. Vi satt närmare bestämt två timmar rakt upp och ner innan saker började rulla. Jag insåg att det var ett väldigt fåtal personer i den stora lokalen som faktiskt behövde akutvård, vid första anblick att döma. Oavsett, där satt vi. Tomas läste en bok om vartannat och jag tittade som oftast på klockan. En äldre dam om 80 år på andra sidan salen fäster sin blick på Tomas och mig, granskar och studerar. Efter en tid tar hon stöd och får upp sig på två ben, börjar korsa salen genom folkmassan och lägger ett leende till läpparna. Fortsatt ögonen spända mot Tomas, rakt på Tomas och han blir lite nervös. Den gamla tanten i urtvättad blommig klänning når fram och hukar sig mot Tomas och skiner upp "du har en väldigt vacker fru" säger hon och ler mer därtill. Vänder sig om och vankar den långa vägen tillbaka till sin stol och sätter sig åter i väntan på att hennes namn ska kallas. Hon hade bestämt sig, idag skulle hon göra någons väntan lite lättare. Det var en fin människa, tanten i den blommiga klänningen på akutmottagningen.

 

I övrigt händer inte mycket spännande. Skulle vara kvällen då Tomas fick en snilleblix då, när han, efter att rädslan käkat upp hans förstånd, valde att veva upp en converse á storlek 45 på vår vita vägg för att ta kål på en stor kackerlacka. Den jäveln rörde ju på sig också, tydligen.