Ännu en fantastisk dag har spenderats på stranden Golden Bay, planen var Mellieha men där har de ännu inte städat upp inför säsongen (varning/tips till er fast boende). Det blev därför ännu en dag i lä, på nordvästra sidan ca 20 min bort från lägenheten i Sliema.












Det är svårt att förstå att det bara är april, sista april för att vara korrekt. De är dock inte sena på att haka fyrverkeritrender här nere, gärna hemsnickrat och livsfarligt för spänningens skull. Om man någonsin lyckas smälla upp en ö i luften, är det här. Det ryker och smäller från alla byar ikväll. Och jag tror inte att det beror på Manchester Uniteds underläge... En match som för övrigt grabbarna är och kikar på, med varsin bira i näven.

Tävlingsjävulen i mig måste vika ner sig och bekänna att jag tillsammans med mitt lag är besegrade. FC Scandynavia kammade hem segerpokalen och Team Mella blev utslagna tidigt. Vi var inte lika vassa.

Men vadå, pokalen står i vårt vardagsrum, man kan säga att det blev som en seger ändå!















Det svettades och kämpades, årets första nedkylning i havet är gjord och jag tog mig inte ner mer än halvvägs. Måste säga att det inte var lika kallt som jag föreställde mig men dumt att chocka kroppen allt för mycket.

Vi stannade kvar till sena kvällen och grillade på rediga köttbitar, hade gott sällskap och fin solnedgång. En helt perfekt lördag och med som trofé kom både pokal och brända knäveck.

Nu har vi besök här nere, Harry pratar ikapp med oss fyra andra och det är full rulle. Ska bli intressant och se hur tidig morgondagen blir, barn varknar ju innan brevbärarn. En heldag på en annan sandstrand väntar, matsäck och en handduk, sen är man klar. Vi har det bra just nu!

Denna händelserika dag får ett eget inlägg tillägnat sig. Vilken dag!

Jag vaknar av ett sms från syster, som berättar att vi äntligen blivit mostrar! Vår älskade storasyster Sanna födde hennes och Andreas första kärleksbarn Molly, och därmed fick vår andra syster Linas döttrar sin första kusin. Lilla Molly var kanske inte så liten men desto hårigare och sötare. Efterlängtad och älskad av oss alla i familjen!

Välkommen till världen, jag längtar tills vi kan ses.

Likt det sammanträffande det var, lyckades ankomsten falla rakt på Tomas födelsedag och morgonen fortsatte därför med sång och gofrukost, paket och pussar.

En snabbdusch och vips satt man i en taxi för att senare få en kaka målad i ansiktet. Vi snackar alltså foundation av tjocklek grov fingerlera och rouge täckande som påklistrad vaxduk. Ska bli kul att se resultatet av denna 10-timmars "arbetsdag".

Jag kom hem en timme senare än planerat och bordsreserveringen på den goda resturangen TemptAsia fick flyttas fram något. Ett glas rött och inskålning av födelsedagsbarnen tillsammans med hela kollektivet (minus Leidy) var den perfekta avslutningen på denna långa, fina dag.

Nedan följer en mycket förkortad redogörelse för en kompakt vistelse i det franska hjärtat Paris. Ett urval av bilder där det mesta trots allt utelämnats. Varsågoda!

DAG 1

Vi landade på förmiddagen och hade därav nästan en hel dag att spendera. Vi bodde relativt nära Sacre Coeur och valde därför att direkt efter incheckning av lätta väskor ta oss en prommenad upp på den stora kullen. Cirkus 3 km senare och vi befann oss vid kyrkan med den fantastiska utsikten!



Givetvis hann vi med lite spårning av shopping på eftermiddagens senare timmar (min näsa är programmerad) innan vi föll pladask i säng med fyndat tilltugg. Sevärdhet kyrka nummer ett avklarad!



DAG 2

En mycket tidig morgon där vi hängde på låset till det närmast belägda fikhaket Starbucks (Emma, vi tänkte på dig under hela intaget av Chailatte med tillhörande munk). 



Mätta och belåtna tog vi en prommanad i söderriktning, rakt ner till det enorma museet Louvren, för att möta gamla kärringar och förruttnade penisar. Det är alltså konst från tusentals år sedan som finns bevarad här, under den stora glastriangeln. Jag försökte hitta The rose line för att inleda spaning efter kryptiska ledtrådar men misslyckades. Jag nöjde mig väl med att beakta den miljardvärda konst som gick att återfinna.








Vad står alla dessa människor och tittar på? Vad kan möjligtvis bringa så mycket folkmassa, varje dag, året om? Kan det verkligen vara något speciellt? Aaaaah, vi snackar om Mona Lisa! Höjdpunkten och det största att uppleva här inne.


Vidare gick våra ben, till södra området Sait Germain, för att där avnjuta resans godaste måltid! Inte sämre var att vår servitör var svensk och inflyttad till Paris. Lätt att beställa något gått med andra ord. Vid erat nästa besök till staden, missa inte fiket/resturangen: Le Pain Quotidien.



Efter en god lunch gick vi sedan upp, tillbaka till norra sidan för att strosa runt i det lilla retroområdet kring Las Halles. Vi gick rakt in i de stora röda läpparna som jag så väl kommer ihåg från ung ålder. Vem kunde tro att vi skulle springa in i barndomsminnen i Paris? Déjá vu!



DAG 3

Lördagens stora uppgift var att gå upp tidigt för att köa åt sig en plats i hiss upp i Parisetornet (som Tomas envisas med att kalla det). Våra planer gick i kras efter att vi 1. var trötta på morgonen, 2. insåg att Starbucks öppna lite senare än vad vi trodde, 3. såg mycket annat fint på väger att stanna till för. Fram till tornet kom vi givetvis, till fots ska tilläggas, men på tok för sent för att nås av en kort kö. Låt oss säga att kön som där fanns var smärre längre än planerat och hade en uppskattad väntetid på 4 timmar. Nej tack, nästa gång kanske.








Det blåste ganska kraftigt och jag tror inte att T gråter blod för att han missade sen smala, snedgående hissen upp på höjderna. Det kan japanackerna njuta av själva, utan oss.
Vidare gick vi, mot de lite fashionabla områderna runt Champs Élysées. Dels för att båga för Triumfbågen och dels för att beta av lite shopping!



Med trötta fötter och med hungriga magar, lämnade vi tunga påsar hemma på hotellrummet, för att bege oss norrut mot neonlampor och fjäderhattar. Vi hade inga planer på att sätta oss för en lång föreställning men blev ganska sugna när vi väl stod vid entrén. Men att muta sig i med svarta pengar, vilket var förslaget från dörrvakten, kändes inte allt för lockande utan istället avnjöt vi en köttabit därintill. Bonjour Moulin Rouge!



DAG 4

Sista dagen, söndagen då det mesta är stängt, -utom kyrkorna! Vad sägs om en gudstjänst i en av de kändaste kyrkorna, spaning efter Quasimodo och sång utav Esmiralda? Kyrkan var helt enorm på insidan och tyvärr räknade jag inte antal pelare. Prästerna gjorde entré i läckert led och skvätte vatten och rökelser hejvilt, tack men nej tack. Otroligt fint och ett stort plus för att man i denna kyrka fick fotografera lite, det fick man nämligen inte i den kyrkan som var något större - Sacre Coeur. Hej du ståtliga kyrka: Notre Dame!







Vidare gick vi, tillbaka till Champs Elysees i väst, för att återigen få en glimt av hela Paris, en sista shopping (enda stället som är öppet på söndagar) och få en sista lunch tillsammans med ett gäng tjocka fiskar. 



Hem for vi sedan, med något tyngre väskor, efter en helt perfekt vistelse. Om mannen i förhållandet någon gång skulle klaga på mycket spring i affärer, ont i ryggen och ömmande fötter, vill jag bara med bevisen ovan klargöra att han överdriver och hittar på. Till viss del. Vi har gått mycket och vi har sett mycket -också. Allting gott, slutet gott.

Han följer mig till jobbet. Han möter mig till lunch. Han möter mig när jag slutat. Helt av egen vilja. Vilken gentleman! Det är den lyx man får när man arbetar på helgerna.

Nu sitter vi i soffan, samlade med varsin tallrik sushi och uppdaterar reslutat för Brynäs. Snart rullar kvällens Beck-film igång, för fjärde kvällen i rad. Kanske man också får dig en liten Happy Cherry?

Idag, lördag, har jag jobbat men fick under lunch sällskap av Tomas för lite pastaintag. Vädret håller i sig och den vackra vårblomningen har snart gjort sitt, det gröna och det sköna kommer att ge vika för hettan. Utanför kontoret är det dock ännu så fint som på bilden ovan. Varje dag när jag går ut från jobbportarna slås jag av att det luktar utomlands. Blommor, fukt, resturangos, sköljmedel, rök och lite hav. Det tar ett tag så inser jag att ja, jag är ju faktiskt utomlands.

Det är idag, torsdag, exakt sju dagar tills vi flyger till Paris. Jag sitter och slipar på en (lång) handlingslista, tittar upp öppetider för museer, kyrkor och andra sevärtheter. Ett tight schema för vistelsen ska planeras för att vi på ett sunt sätt hinner med så mycket som möjligt under kort tid. Stora luckor lämnas för spontanitet givetvis, kanske lite Oui Oui Coffee Coffe och så. Under tiden tränar Tomas på sin simultanförmåga: "Hey, om jag tränar här i solen så bli jag brun samtidigt!"

På denna solfläck låg jag som mest harmonisk, utan beskymmer och helt utan brådska. En vanlig dag utan arbete, solen svettas och katterna leker i parken. Förmiddagen var som finast.

Jag hör ett läte, som om en unge precis fick ut den sista luftblandade ketchupen ur flaskan. Swlouf. Det gick inte många hundradelar av en sekund innan något, kanske inte kallt, men ljummet, landar på min mage. Vafan, står det en korvätandes unge ovanför mig och dreglar? I panik ser jag mig om för att finna en ursäktande moder eller ett oskyldigt barn. Nej. Kanske en trädgårdsmästare med trädgårdsslang? Nej. Den lilla klumpen på min mage, som är gul till färgen och till synes fast, skrämmer mig något. Bort, bort, bort! Efter att med hjälp av ett finger luktat på det och med en sten kletat bort substansen konsaterar jag att det har hänt igen. Det är inte sant!

Det sägs att man under en livstid i genomsnitt träffas av fågelbajs ca 3 gånger. Jag kan härmed, självtitilera mig till segrare i tävlingen Katagori missöde. Vid en alldeles för ung ålder har jag lyckats att träffats av fågelbajs inte mindre än TRE gånger. Jag tackar för mig och inser härmed att jag i mitt liv, löper låg sannolikhet att behöva träffas igen. Jag är klar!

Det där med att inte hänga ut saker på balkongen när det blåser för mycket.

Jag har sett träningskläder, handukar, jackor, underkläder och utemöbler ryckas från sina platser och bort till det okända för att aldrig återkomma. Jag skulle kunna påstå att vinden är den värsta tjyven på ön. Men tjyven väljer sina offer vad det verkar, för det är alltid samma personer som råkar ut för honom?

Idag gav vi oss ut på jakt efter Tomas ena fotbollsstrumpa! Tagen av vinden, från balkongen. Jahapp, vinden är stark och blåser som åt alla förbenade håll -vi följer mitt hår!

Resultatet:

Jag har faktiskt lyckats lura två män samtidigt, helt magnifikt och smart. Mycket för din skull, Emma. Se bild nedan, den ena tror att han är motiv och den andra har ingen aning om att han är just motiv. Magnifikt! Två hunkar i en bild!



Nåväl, på café satt vi denna lördagskväll. Ljumma vindar klockan 19.00 känns helt ok i påsktider.


Nu står Tomas och förbereder dagens andra goda gärning; middag med bea! Gärning nummer ett kom i form av ett påfyllt påskägg. YES. Idag mår jag riktigt jävla bra., för vi fick en stor korg med godis på jobbet idag också. Glömmas ska inte heller att vi har en period på jobbet då det är ofattbart lite att göra. Fortsatt god påskhelg!

Igår satt delar av ligan ute på ett fik och götta sig i solen med lite onyttigt på bordet, precis exakt vad man faktiskt får göra. Det enda problemet var att när vi gick hemifrån var det molnigt och därav ganska kyligt. Långärmat och jeans i svart valdes, något man skulle få äta upp då solen väl tittade fram. Typiskt. För det är ju SÅ jobbigt att verkligen behöva akutköpa sig ett linne i butiken intill där man sitter... Nöjdöga.




Framåt 17 på kvällen såg det ut så här för de som trånade upp mot balkong 6, ovanför 243 Tower Road:



Utöver det vanliga händer inte så mycket här nere just nu, jobbet kallar imorgon igen. Det är ingen som kokar kaffe vid sju, ingen ramlar på öppen gata, man får inte längre i hissen bevittna uttryck till svärmor som "jävla kärring" och det är inte heller någon som kissar på sig. Vi ser fram emot tills vi får besök igen!

Fem dagar extra familjelycka har passerat. Så här kan de se ut när man har mor och lillasyster på besök: