Jag har helt osannolikt låtit någon annan än mig själv sätta saxen i mitt hår också. Jag har därmed fått det bevisat att jag hade en anledning till min självklippning. Missnöjd och bekräftar att jag i framtiden kommer fortsätta klippa själv. Hår växer snabbt.

Före kontra efter:

Den 26e oktober är här och ikväll ska vi flyga hem. Tomas jobbar den sista timman nu och jag har just kommit hem efter en perfekt sista dag. Jag har tillsammans med Tomas ätit lunch på Ivy Bar, samma ställe som visade sin nattklubb för oss förra året. Läckert ställe! Jag har träffat Ronan Keating på stan, var nära på att heja men ack jag känner ju honom inte. Det blir lätt så när vi varje kväll sett honom på tv, spontan reaktion blir ett hej. Han är jury i australienska x factor. Sorry Tomas, men SATAN vad fräsch. Efter ett lyckorus likt en tonårsgroupie var jag tvungen att göra nåt kul, så jag köpte en tvål. En handgjord handtvål med frön och sesam i. Dyr som fan. Den ska få ligga på vår gästtoa för alla gäster, och påminna om Ronan Keating. When you say nothing at all, baby.

Igår hade företaget donat till en hejdå-middag för Tomas och Christine, jag fick givetvis följa med. Vi inledde på Opera Bar, vilket precis som det låter är en bar i foten av operahuset. Solnedgång, öl, umgänge och fantastisk utsikt. Vi åt sedan en god trerätters på The Rocks, i foten av bron på andra sidan viken vid hamnen. En riktigt god middag med ögonen mot en upplyst bro och ett upplyst operahus, det fick sätta punkt för den dagen. Vi säger det igen: här vill vi bo.

Nu väntar en lång flygresa och tro det eller ej, men jag har några dollars kvar som jag ser fram emot att fördriva tiden med under vår mellanlandning i Dubai. Världens bästa flygplats.

Då inte bara landet utan även årstiderna är upp-och-ner, har Sydney just nu vår när vi är vana hemma att ha höst. Jag gillar våren, den är fin. Extra bra känns det att få ta del av en vår OCH en höst under oktober - november. Extra dåligt är att Tomas nyser och snorar för pollen, något som man fiffigt slipper på sten-ön Malta

Ikväll har vi gått riktigt långt, runt stan och över bron, över bron, runt stan och hem igen. Två möra kroppar kommer att somna gott, inte minst Tomas som just avslutat ett samtal med sin bank. Ett samtal som han planerat skulle dominera och skälla i, snopet fick han vika sig och inse att det inte alls var hsbc's fel att (matematikern) Tomas glömt sin (4-siffriga) kod till sitt VISA. Fötterna torra igen och maten kommer snart in.

Sov så gott!

Vi har gått på havets botten, under ytan, utan att för den sakens skull lägga näsan i blöt. Vi tog oss dock vatten över huvudet och fick några fula fiskar på kroken. Man ska ju inte kast sten i glashus, det har man ju fått lära sig. Hajar'ru?

Tomas Lindberg, mannen som bevisat gör allt för kärleken, har hejdlöst slängt sig ut från ett flygplan, iklädd GBglass-dräkt, 4,3 km upp i luften. 14'000 ft i propellerplan, dinglandes med fötterna över kant, vidöppen käft och dreglande charm. Luften stod allt annat än stilla, halsgropen hittade inte hem och extrakallingarna var medpackade.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Epic!! Det var den sjukaste av upplevelser, att hoppa i 3 km fritt fall över Blue Mountains och havet, att få styra sin enda livlina själv, att se och få det bekräftat att Tomas njöt minst lika mycket som mig! Jag är stolt och glad att han fick uppleva detta, han är modig och jag är glad att han gillade det. Tack för min födelsedagspresent!

Av alla dumheter jag gjort är detta det läckraste. Bungy ger mer adrenalin, Nevis Arc suger mer i magen, White wather rafting med fritt fall är farligare men detta: fallskärm är fint, sjukt, surrealistiskt och helt stört kul!

Det var vår lördagmorgon alltså. Vi valde bort Cairns för denna gång och har en fantastisk anledning till att åka tillbaka.
Mer av helgen, vi har strosat runt, fikat en himla massa, suttit i hamnen, ätit gott och hittat (håll i er) Lindt Chocolate Café. Gott.

Snart är det söndag och 6 heldagar väntar innan hemresa. Mycket kvar att uppleva!

Imorse vaknade jag av att Tomas skriker, hoppar, kastar saker och åter igen -skriker. Men vad i hela friden har det tagit till karln?! Prata i sömnen? Jobbar han även nätter numera? Nej just ja, 05:30 vår tid spelade Sverige kval-match mot Tyskland. Godmorgon Sydney, tuppen har vaknat.

Man skulle kunna tro att man befinner sig i maltesisk höst när det kommer till detta schizofrena väder. Från att ha landat i 9 grader till att sola i 34 grader, jag kan med all rätt påstå att jag helt korrekt kände svårigheter i att packa till denna resa. Idag har vi ca 25 grader och dagens andra långpromenad väntar.

Det är väldigt svårt att använda sociala medier såsom blogg, Skype, Facebook osv. Internetåtkomsten är värdelös och jag kan dessutom bara blogga från telefonen. Mer fritid åt mig helt enkelt. Tomas jobbar isär skallen och spenderar ca 11 timmar per dag på kontoret. Han trivs hur bra som helst och jag tror ingen människa någonsin, någonstans, haft så kul på jobbet. Här vill vi bo.

Lite bilder.
I söndags var vi till Blue Mountains, i måndags var jag på stan och rände, tisdagen spenderades på Bondi Beach och hittills idag har jag vandrat mig berikad av intryck och vyer. Nu väntar lunch och sedan utforskning av Paddington och Surry hills.

Idag har vi tagit båten, efter en stadig frukost på Starbucks. Gott. Båten tog oss till Manly Beach, kanonfint! Den 9 gradiga kylan har gett med sig och entré har den 20 gradiga värmen gjort. Vi krossar fingrar för att det håller i sig, speciellt tills imorgon då vi har en hel dagstur till Blue Mountains. 5 grader och snö har varit prognosen, vi får vad mina tunikor och sneakers säger om det. Kaxigast vinner!

Hörde jag en fråga om shopping? Jaarå. Här finns det, massor till alla, stor och liten, allätare och fåfäng. Om det finns skor? Jaarå. Här finns det, massor till alla. Svart tordes vara den nya färgen? (Ja, jag har plats för fler).

Det finns mycket bögar här säger Tomas, jag märker inte av det. Men trots att han noterat detta finner han sig själv bredvid ett bord av två herrar, där T symboliskt visar hur han till filmkvällen ikväll ska koppla iPad till usb-disk med två sladdar. Han sitter alltså, bredvid två bögar, och slår sina pekfingrar mot varandra, som om det vore det mest normala att göra på restaurang en lördag kväll.

Nåväl, nu slänger vi in handduken. Godnatt!

... Måste man först ha det lite sämre.
Klassiskt uttryck som vi alla är uppvuxna med. Nu väntar 32 timmar resa, ensam. Jag hatar att läsa böcker men inser allt mer att jag måste lära mig. Allt ont kommer med något gott.

Jag landar torsdag midnatt er tid, fredag morgon lokal tid. Då väntar äventyr!

På återhörande!

Vår nya insida till lägenhet. Hit får man komma och bo, samma läge som innan fast gästrum med egen tv. Hur bra som helst!

Jag har portionerat ut lite väskor och kartonger dit, men vi får inte bo förens efter hemkomst från Sydney. Två nätter sen flyger jag dit!