På denna solfläck låg jag som mest harmonisk, utan beskymmer och helt utan brådska. En vanlig dag utan arbete, solen svettas och katterna leker i parken. Förmiddagen var som finast.

Jag hör ett läte, som om en unge precis fick ut den sista luftblandade ketchupen ur flaskan. Swlouf. Det gick inte många hundradelar av en sekund innan något, kanske inte kallt, men ljummet, landar på min mage. Vafan, står det en korvätandes unge ovanför mig och dreglar? I panik ser jag mig om för att finna en ursäktande moder eller ett oskyldigt barn. Nej. Kanske en trädgårdsmästare med trädgårdsslang? Nej. Den lilla klumpen på min mage, som är gul till färgen och till synes fast, skrämmer mig något. Bort, bort, bort! Efter att med hjälp av ett finger luktat på det och med en sten kletat bort substansen konsaterar jag att det har hänt igen. Det är inte sant!

Det sägs att man under en livstid i genomsnitt träffas av fågelbajs ca 3 gånger. Jag kan härmed, självtitilera mig till segrare i tävlingen Katagori missöde. Vid en alldeles för ung ålder har jag lyckats att träffats av fågelbajs inte mindre än TRE gånger. Jag tackar för mig och inser härmed att jag i mitt liv, löper låg sannolikhet att behöva träffas igen. Jag är klar!