Midsommar på Malta, ett stycke i kapitel tre som kan konstateras avklarat.
På Malta bor fler svenskar än vad det gör i många svenska metropoler, tex Alfta. Under midsommar erövras ön av de långa blonda som stolt spatserar gatorna och betraktar dem som sina. Man får sjunga nationalsången öppet (1-0 i landskamp, fördel Malta) och man kan dricka sin snaps aka likörshot utan att få sned blick när man därpå drar en knäböj till tonerna av "är lustiga att se". Man kan dessutom få sig en importerad sillbit med gräddfil till, att förtära till solnedgången med tillhörande färgspel. Det är midsommar på Malta det.


Jag hade under dagen ett egetinitierat uppdrag -blomsterplockning. Klart man vill ha en blomkrans på midsommar! Tomas vägrade. Jag hörde mig dock för hos ön lokalinvånare

1) Finns det i huvudtaget blommor någonstans på ön?
2) Om ja, får man som icke bättre vetande svensk plocka dem?
3) Om nej, vad är maxstraffet av tidigare nämna förteelse?
Svaret blev som väntat
1) "Hm, det kan finnas i människors planterade bakgårdar om du har tur." Avdelning: kaktus.
2) "Man får inte plocka blommor på Malta". Nej, det finns inga.
3) "Spring!!"

Tack för kaffet. Uppdraget blev överfört till bäste man, Tomas fick i uppdrag att palla en blomma. Inte en bukett allså, en blomma. Tack älskling!

Sju sorters blommor, snedhagar, vi ses i sverige.

Vardagen börjar nu att landa lite och dagarna blir (till skillnad från i sverige) längre. Egentligen inte, men låt oss säga det. Vi närmar oss årets hetaste månad, den som jag fruktar och vet att jag med näppe kommer att ventilera mig igenom. Ge mig bricanyl! Men dessförinnan kommer två efterlängtade själar ner, Cissi och Andreas! De sätter sulorna på Luca airport under tisdagens sena timmar och ska skratta sig igenom en hel vecka här nere med oss, skynda er ner nu.
Idag, över Tomas korta lunch, ska vi på lägenhetsvisningar, fyra stycken är det tänkt att vi ska hinna igenom med pärlor på pannan. Utan mögel är väl det som är högst prioriterat. Eller låt oss kalla det ett krav. Bricanyl! Spännande är ett lämpligt ordval händelsen att beskriva.

Dags att börja jobba på lockningar också. Mamma, pappa, syskon, mormor och morfar, beskåda bilden och känn efter: vill/vill inte/vill/vill inte/vill... Nå?

Idag är det en viktig dag, lite viktigare än många andra dagar.
Min fina mormor fyller 75, en ålder som inte speglar krutet i damen. Krutmormor som vi vanligtvis kallar henne. Hon har inte helt obefogat valt årets längsta dag som hennes, flest soltimmar är utlovade och det önskar vi dig.

Stort grattis på födelsedagen, bästaste Top Gun.


Önskar badbarnen på Malta.

Sverige-Malta-Sverige-Malta!
Jag är tillbaka och har inte för avsikt att stanna en kort period denna gång. Jag kommer hem den 19e Juli till att börja med. Blir en bra sommar.

I fredags var vi på sagobröllop, maltesiskt sådant. För att jämföra med ett svenskt bröllop så kan vi börja med den enkla slutsaten: Stor skillnad. 80% av ceremonin tillägnades regler, lagar, rätt och skyldighet, innebörden i ett giftemål osv. En liten romantikdödare för en svensk åskådare men för en katolik smörjande lovord. Stor skillnad. Men ändå ett sagobröllop såklart. Det var helt fantastiskt vackert och Tomas arbetskollega och nära vän Duncan fick ringen på fel hand av den nyblivna hustrun Samatha, lätt att göra fel i en stressad situation.
För övrigt kan jag garantera att jag och Tomas tillsammans var 1.5 m längre än övriga gästpars snittlängd.

Fler bilder över hur giftemålsplatsen ser ut finns på http://www.flickr.com/photos/excelsiormalta/ -helt magisk terrass med vigsel mot solnedgången. Inspiration... 

I övrigt har helgen erbjudit sol, bad, god mat och trevligt sällskap. Tomas föräldrar är nere och vi har vart ute på endel utflykter och sett mycket nytt på denna till synes lilla ö. Krigslystna ryssbarn har iakttagits, saltvatten har svalts, den maltesiska myggan har fått pannan intryckt och den helstekta britt-grisen har skrattats åt.

Så var snabbvistelsen över för denna gång.
Tack för den vändan, djur som familj som vänner som sol och monsunregn.

På återseende. Och geten på bild bakom lätt skräckslagen katt, är en återkommande gäst här uppe på Nordanåkullen. Han har gått vilse stackarn. Och ful är han, stor också. Stackars Bruce.

Nu har han tagit den. Bror min. Han har tagit studenten! Han har även tagit balen, med storm. Så fin han var, tillsammans med Tina och en gigantisk pålle. Att hjulet på den fina vagnen hoppade av under inrullning skriver jag inte, det är en komisk detalj för oss som vet.











Pappa passade under familjesamligen på att visa de allra minsta hur man på "smidigast" sätt bryter nacken, eller i lindrigaste fall ådrar sig en underarmskramp dagarna inför vätternrundan. Den underhållningen tackar vi för och dricken en pinne till.

Ut i världen lillebror!

Så var det dags igen. Väskan som packar sig själv per automatik, den som flyger helt tyngdlöst och inte orsakar levande ting problem. Den ska visst utmana ödet än en gång och bege sig på flykt. Hemåt!
Alfta, jag kommer hem. Älskade lillebror tar studenten, vilket för övrigt känns helt absurt, och jag ska självfallet vara en av de tårögda åskådarna att bevittna tjurruset. Nostalgi och delad glädje. Det får vilken människa som helst att minnas tillbaka till den tiden, då problem fanns till för att förvåna och man skjöt från höften. Klackade den som Zlatan.

Imorn ska vi heja fram de glädjeskrikande grönbetarna, ni är lyckliga och glada och jag önskar er alla en fin student. Nu kömmer jag!

 

I helgen har jag haft otroligt kul! Det kan jag tala om. Mycket har hänt och mycket att gjorts, till stor det tack vare en födelsedag mitt i vistelsen här på ön. Mannen vid min sida tog på fredagskvällen med mig på terassrestaurang på 10e våning för att avnjuta en förjäkla god middag med utsikt över Sliema, Valletta, havet... you name it. Magnefikt! Sushin (yes, sushi!) på stället var ju inte av den sämre sorten heller, smälte som smör mot gommen och vinet sköljde ner fint. Han kan, det kan han.
För att inte låta självaste födelsedagen vara sämre, fick han som en blixt från klar himmel den ljusa idén att på eget intiativ (och recept) baka en jordgubbstårta på den tidigaste morgonkvisten, under födelsedagsbarnets djupaste skönhetssömn. Sen smällde det till, sång från trapp och hall, in kom en tilltufsad man med bricka i hand. Frukost på sängen med hemmagjord jordbuggstårta! För bra för att vara sant. För gott för att tro sina smaklökar. Blombuketten var enorm och överraskningarna fulländade. Jag belv dock uppmanad att inte entra köket förns han städat upp efter sig (grädde på väggar och sylt i taket). Han kan, det kan han.
Med bil brummade vi upp till norraste norrön, Gozo, som man åker till med färja. Malta ser ut som Malta men just den ön är något speciellt, lite grönare, lite vackrare, lite lugnare och lite pitoreskare. En heldag tillbringades och lunchen förtärdes på en fantastisk restaurang intill havet i en mysig vikby. Han kan, det kan han.
Kvällen bjöd på höga klackar, skjorta och trevligt sällskap på en köttrestaurang, mört kött? Jaha då. Vinet var också gott. På höga klackar vinglade vi in mot St Julians för en liten krogrunda, avslutade kvällen med en shotsbricka där smaken "grön" intruducerades, för att fem minuter senare vingla hem och somna otroligt välmående och belåtna. Han kan, det kan han.



Idag är det måndag, sveriges nationaldag. Ni är lediga men det är inte Tomas. Vi ska dock tillreda en nubbesallad ikväll, utav senapssill, grekyogurt och lök, vilket ska få utgöra förrätt till de troligtvis chockerade Malteserna Duncan och Samantha. Varning varning, svensk gormetmat. Fortsättning följer.

Kan en tro.
Efter tvär snabbvända i svenska skogarna packades väskan ganska omgående om för att åter finna sig själv i luften. Det är något med tunga väskor, de vill som packa om sig själva, gärna agera viktlösa och helst av allt flyga rakt genom luften till efterlängtade endamål. Fascinerande. Jag och min väska. Puss på dig!

Jag har väl knappast hunnit landa i nuet, men gör mitt bästa för att inte behöva nypa mig i underarmen. Som vanligt när man transporterar sig långa sträckor på (relativt) obegriplig kort tid hinner man inte med själv, verkligheten är för smart. Den klår mig alltid. 1-0 till nuet.

På Malta är inget sig likt. Här finns nu människor, liv och rörelse, värme, aktiviteter, kvällsdrag och faktiskt en massa svenskar! Turistö och säsongsberoende land, det kan man påstå utan att ha fel.
Dagarna går ut på att göra så lite som möjligt. Möjligtvis städa, laga mat, dona och planera. Dumt att klaga. Som jag konstaterat tillsammans med Tomas, mamma skulle vara avundsjuk på värmen, pappa på morgonpromenaderna och maten, mormor på de maltesiska brunögdingarna och morfar på den billiga ölen. Som en marängsviss, allt av det goda. Jag stormtrivs!



På sidan av, somnar man i solen får man skylla sig själv.