Sjuttioelva kanelbullar senare
2013-07-29 at 22:37:00Vi är nu åter på den varma, steniga, knappt flytande ön Malta och det har aldrig vart tyngre att återvända. Luften känns hetare än förr, fuktigheten tär, promenaden till jobbet verkar längre och kanske även glassen är äcklig just nu. Det är inte lika kul att komma tillbaka efter en perfekt semester hemma. Men som så många gånger förr tar det inte så lång tid innan man har kuggat in vardagen och faller in i gamla rutiner. Hux flux så är det jul och snö under sulorna, på Juggasämnesvägen i Alfta.
Vet inte hur jag ska kunna summera två veckor, bilder finns det en uppsjö av och ingen är förvånad över just det. Vi har givetvis haft det bra båda två och hela hälsingland har upplevts i alla tänkbara former och alla kära har hunnit kramats om.
I'm on top of the world-EY sjöng vi från brandtornet som gav utsikt över hela södra hälsingland. Typ. Vägen upp var lite hal och osäker men vi bemästrade de rundade trappstegen, ca 20 meter upp.
En lång tur med barnen i cykelvagn tog oss till vår lilla gömma bakom berget, där skogens gula guld går att finna. Med söta små stövlar harvade vi åt oss lagom mängd för fyra burkar sylt åt de små att ta med hem. Vilma insisterade och vägrade sitta i cykelvagnen hem, det är ju så himla tråkigt när man bara somnar hela tiden.
I Mållången är det nästintill alltid fint och så även denna kväll vid Tomas släktträff. Grillarna glödde och solen gick ner i rött ljus. Även i år fick killarna spö, inte i fjolårets lek kubb men i pilkastning! Bäst att kaxa till sig, för nästa år lär de välja fotboll.
Sommarens stora happening, Bollnäs Brännbollsyra! Satan i helvete vad vi slog och sprang, frustade och skrek, vann och vann. Det var länge sedan intervaller i denna mängd utfördes och det är inte kostigt att jag fick lyfta högerbenet manuellt med nävarna vid bilkörning efterföljande två dagar. Inte trodde jag väl heller att jag kunde springa fortare än vad kroppen torde med, då jag frontalkrockade med gräset i en och två kullerbyttor. Såriga sommarknän därpå. Vårt lag åkte ut i kvarten mot det lag som senare vann hela turneringen. Sägas bör att vi var det lag som spelade i särklass jämnast mot vinnarna, och till det hör att vi spelar en gång per år och vinnarna åker rike runt och spelar allt som går att finna. Amatörsegrare äro vi i det stora hela!
I vanlig ordning avslutades brännbollsyran med ett dansandes ståhej och jäklar var det yrde om oss när vi valsade runt på Långnäs dansbanor. Det är bara ett år kvar till nästa gång och jag ska då se till att inte somna olägligt på en soffa, då det uppenbarligen kan resultera i en otrevlig tusch-mustach. Svårborttvättad.
Lilla-k besöktes både en och två gånger, en oas!
Den lilla ost-kiosk som finns någon kilometer från oss besöktes tidigt en morgon med cykel, till Mollys stora förtjusning. Hon fick klappa höns och ropa på kor. Kanonkul!
Ett annat måste på hemmaort: Växbo kvarn!
Vi hälsade på Nils-Erik på fäbodvallen där det bjöds på tunnbrö och kålbulle, mitt i en kohage där stora nyfikna mular kikade in genom fönstren. Ganska läskigt de gånger man glömde bort sig. Vi hittade tidningar använda som tapet, med artiklar från 1800-talet, vem kunde ana att de var polispådrag för knivslagsmål i Edsbyn även på den tiden?
Mitt i Alfta rinner Voxnan, där kan man både bada, sola, sova och lyssna på sommarprat. Eller vara rastlös och springa runt och fota.
En kräftpremiär avverkades i goda vänners sällskap. Vi höll in på vinet i år för att inte komma sist i crocketen, och det lönade sig. Jag och Tomas slutade på en tapper nästsista placering. Framsteg!
Maria har blivit mamma till en liten Olle som kom upp och hälsa på. Det lilla knytet var inte mer än 2.5 veckor vid tillfället och man glömmer så snabbt hur små de faktiskt är som nyfödd. Lilla Olle och jag kom till slut överens och jag fick mata honom med ett litet glas, helt otroligt.
I Bollnäs rinner Ljusnan och där kan man också bada, allra helst i Orbaden tillsammans med gott sällskap och en glass i hand. Det är alltid roligare med ett barn med, såklart.
En av sommarens höjdpunkter begav sig på denna lilla ö, mitt i Norrsjön, mitt i Alfta. Historien beskriver hur 6 goda vänner förenas med 6 goda viner, skrattar tills de inte orkar mer, badar nakna och spelar kort.
Kanske skulle även en bild tagits på fotografens rusande steg med vobblande bihang, över de vingliga planken, under självutlösarens pipande nedräkning. Eller kanske skulle vi filmat hysterin som infann sig när vi alla sjönk av skrattkramp intill bryggan.
Det enda regnet som kom under våra två veckor, föll fint ner på markisen under en varm fika på mormor och morfars altan. Det gjorde ingenting.
Den sista dagen i Sverige fick vi med alla systrar samlade på Gröna Lund. Att Vilma fick den bästa utsikten av alla råder inga tvivel om, hon såg ända till Mariannelund på de läskigt höga axlarna. Barnen åkte alla karuseller där gick och vi vuxna fick återuppleva farfars bilar, nyckelpigan och tekopparna.
Tack för en fantastisk semester, vi saknar er alla!
Semester!
2013-07-11 at 14:36:22Igår upplevde jag ytterligare något som kan tyckas vara ovanligt men per mina erfarenheter nu kan anses vanligt? Åtminstone på Malta. Mycket på Malta är globalt sett inte vanligt, men kanske just innom detta land kan det kallas vanligt.
Jag gick hem från jobbet och kände hur jag inte alls mådde bra. Värmen gjorde sitt men nog var det en feber på väg alltid. Desto längre jag gick desto vingligare blev mina ben. Körtlarna ömmade och lederna stränade emot. Jävla jävla förbannade helvetes skit! Vägrar blir sjuk till semestern! Det var igår, dagen innan vi skulle flyga hem och jag såg hur alla semesterplaner seglade iväg. Kraftlös gick jag sakta med nedsjunket huvud, så sakta att det var svårt att hålla balansen. Planerade hur en omplanering de närmsta dagarna skulle kunna se ut. Stockholm och hotell, sova dåligt och inte kunna äta? Gå på stan, orkar man det? Kan jag svälja? Knappt. Maten? Mycket kunde funderas på. Då. Just precis då, ansåg sig någon att det var lämpligt att kasta ut en hink skurvatten, rakt ut från balkongen, rakt ner på gatan, utan att titta sig för eller förvarna. Rakt ner. Rakt över hela mig. Jag luktade bajs och hade skurvatten i hela håret, i ansiktet, längs axlarna och ner över benen. Solglasögonen blev blöta, fick ta av dom. Det droppade från håret.
Män runtomkring tappade det, började härja och skrika, räkna trappor och skulle sätta dit dom jävlarna. Dom var visserligen torra men såg mig bli blöt så klart.
Som tjej tog jag till mitt bästa redskap: gråten. Jag började lipa. Solglasögon på. Förbannade jävla skit! Vad mer kan gå fel? Tomas, fick komma och hämta mig, lipsillen som luktade bajs.
Nu har vi packat alla väskor, jag är sjukskriven idag och snart kommer taxin och hämtar oss. Jag har fått penicillin för 7 dagar och en bättre start på semestern hade man givetvis kunna ha. Men ska jag vara sjuk finns det ingen stans jag hellre är det på än hemma i Alfta. Och om jag ska få skurhink nummer fyra i ordningen över mig, så tar jag den gärna dagen innan semestern. Det kan bara bli bättre härifrån!
Vi ses hemma om alldeles alldeles snart! Vi längtar hem.
Dålig bläckfisk och soliga dagar
2013-07-07 at 21:50:47Vi har återigen lyckats smida ihop en riktigt fin helg, med gott sällskap, ljumma vindar och blåa hav. En världshelg. Vårt första besök till St Peter's pool för året avklarades tex, där vi spenderade en halvdag tillsammans med Johan, Johan, Tobbe och tre spanjorskor. Medtagna mackor och grabbarna även några välkylda Corona. Samma sällskap spenderade senare kvällen tillsammans, på en fin restaurang med fantastisk fisk! Creme bruleen var inte helt fel den heller. Vad som däremot var lite fel, skulle det visa sig, var den goda förrätt beståendes av kall skaldjurskopott. Under promenaden hem fick både jag och Tomas oss varsin överraskning. Jag måste fylla upp mitt apoteksförråd med vätskeersättning igen. Här ska botas dålig bläckfisk!
Vi entrar nu den sista veckan, veckan vars sista dagar kommer att spenderas i Sverige. Köp hem creme fraiche, snart kömmer vi!
Jeans i juli
2013-07-01 at 18:13:08Förra året vid den här tidpunkten hade vi närmare 45 grader under en period, man tog sig varken in eller ut. Astman skrek, Leidys hamster skrek, pojkarna var saltiga och vattnet besöktes frekvent. Det var hemskt! Och vi var kolsvarta i hyn, solbrända till tänderna. I år färdas vi svalt och förra årets temperatur är utbytt mot behagliga 25. Vi njuter så länge det varar och passar på att gå, röra oss, städa, handla och allt man faktiskt kan göra under tiden temperaturen håller sig under 30-strecket.
Åh just! Biljetter är bokade, vi ses den 11e juli, Sverige!
