Igår upplevde jag ytterligare något som kan tyckas vara ovanligt men per mina erfarenheter nu kan anses vanligt? Åtminstone på Malta. Mycket på Malta är globalt sett inte vanligt, men kanske just innom detta land kan det kallas vanligt.

 

Jag gick hem från jobbet och kände hur jag inte alls mådde bra. Värmen gjorde sitt men nog var det en feber på väg alltid. Desto längre jag gick desto vingligare blev mina ben. Körtlarna ömmade och lederna stränade emot. Jävla jävla förbannade helvetes skit! Vägrar blir sjuk till semestern! Det var igår, dagen innan vi skulle flyga hem och jag såg hur alla semesterplaner seglade iväg. Kraftlös gick jag sakta med nedsjunket huvud, så sakta att det var svårt att hålla balansen. Planerade hur en omplanering de närmsta dagarna skulle kunna se ut. Stockholm och hotell, sova dåligt och inte kunna äta? Gå på stan, orkar man det? Kan jag svälja? Knappt. Maten? Mycket kunde funderas på. Då. Just precis då, ansåg sig någon att det var lämpligt att kasta ut en hink skurvatten, rakt ut från balkongen, rakt ner på gatan, utan att titta sig för eller förvarna. Rakt ner. Rakt över hela mig. Jag luktade bajs och hade skurvatten i hela håret, i ansiktet, längs axlarna och ner över benen. Solglasögonen blev blöta, fick ta av dom. Det droppade från håret.

Män runtomkring tappade det, började härja och skrika, räkna trappor och skulle sätta dit dom jävlarna. Dom var visserligen torra men såg mig bli blöt så klart.

 

Som tjej tog jag till mitt bästa redskap: gråten. Jag började lipa. Solglasögon på. Förbannade jävla skit! Vad mer kan gå fel? Tomas, fick komma och hämta mig, lipsillen som luktade bajs.

 

Nu har vi packat alla väskor, jag är sjukskriven idag och snart kommer taxin och hämtar oss. Jag har fått penicillin för 7 dagar och en bättre start på semestern hade man givetvis kunna ha. Men ska jag vara sjuk finns det ingen stans jag hellre är det på än hemma i Alfta. Och om jag ska få skurhink nummer fyra i ordningen över mig, så tar jag den gärna dagen innan semestern. Det kan bara bli bättre härifrån!

 

Vi ses hemma om alldeles alldeles snart! Vi längtar hem.