När man har en sån där dag, då inget riktigt stämmer, man är för trött för att vara vaken. När man har orden på tungan men de kommer inte ut korrekt, förlamad i vänster hjärnhalva och har en temporärt bortglömd engelska. Då, då har man sovit lite för lite och man gör helt rätt i att resa sig från matbordet, svaja bort genom korridoren och somna halvvägs in till sovrummet. Klockan 21.00. Det är helt okey att lämna disk och tvätt i armarna på sin sambo. I detta tillstånd är din sambo inte allt för förvånad 20 minuter senare, när den halvt medvetslöse kroppen slumrar och talar i tungor. Helt vansinnig och arg av att sin sambo kommer in i sovrummet, blänger upp och skriker.

 

"Men vafan, sluta kasta öl och ägg!!"

 

Sambon, som ser tröttheten i ögonen och frånvaron i blicken, skrattar högt och ska ge en lugnande kram. Ångrar sig snabbt när han inser pölarna runt kroppen -dyngsur! Den halvt medvetslöse kroppen svettas, nåt kopiöst, ligger i en plaskpöl och talar om svett i metaforer. Åh fy fan.

Den sömnlösa börjar själv att skratta då hon inser vad konstigt det blev i orden.

 

"Haha, ägg? Vad fick jag det ifrån? Det var ju öl och nåt annat!"

 

På riktigt, varför gjorde han det? Knappast en dröm.

Reser mig ur pölen, svajar genom rummet för att byta sida av sängen. Vem vill sova i öl och ägg?