Typiskt

2011-09-22 at 11:34:27
Jag skulle just skriva ett inlägg om den dörrknackande hösten som börjar närma sig även för vår del. "Vi står på tur" tänkte jag döpa den tänkta texten.
Ni som känner mig vet att jag avskyr att ha fel. Det finns liksom inte i mitt register. Men jag måste erkänna (gladeligen faktiskt): jag hade fel.

Med en googlad väderprognos  sitter jag bemästrad av sanningen. Vi får svettas ett tag till grabbar.
Det blåste så skönt och svalt igår att jag faktiskt trodde att de svala brisarna kom för att stanna. Idag står luften stilla igen och lär så göra veckan ut vad det verkar. Bra för brännan, lite sämre för vätskebalansen i kroppen.

Idag är det exakt tre veckor tills vi alla fyra systrar är samlade under samma tak igen. Jag vågar lova er varma dagar då också. Denna sommar har vart så sjukt het att hösten kommer hålla lite högre temperaturer än nedanstående genomsnitt (peppar peppar). Check this out:

För övrigt har jag en riktigt tung bakdel idag, för att åter hänvisa till det vindiga vädret igår.
Föreställ dig en ganska liten människa, med grova remmar kring midjan vars ändar är fästa vid en mindre kombi-bil. Den ganska lilla människan är totalt dubbelvikt och framåtlutad, med spända lår och all kraft riktad framåt. Den ganska lilla människan stretar stillastående med den mindre kombi-bilen på släp efter sig.
Enligt mig själv en hyffsat bra beskrivning av gårdagens promenad i motvind. Dagens bakdel gör sig som sagt hyffsat påmind.

Öns vindar har även bidragit till frekvent sandsopning inne på de tvärvita klinkergolven. Uppskattningsvis en liter finkornig byggsand per dag. Pest eller kolera? Instängd varmluft eller sandbeklädda golv?

Nu ska jag iväg på en liten intervju!
Hej på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Min profilbild
RSS 2.0